Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intet svar, ej en rörelse från gubbens sida.
Sakta lät Vanheerden den tunga kroppen falla ned på
marken. Då slog gubben upp ögonen, ett matt leende flög
öfver det bleka, skäggiga ansiktet.
— Är ni sårad? Träffad af ett skott?
Gubben nickade knappt märkbart. Vanheerden skulle
gärna bisprungit den hjälpbehöfvande, men här i
skyttegraf-varne fattades allt, till och med de nödvändigaste
förbands-artiklarne. I stället kallade han de närmaste kamraterna till
hjälp, och strax blef den sårade lagd på sex korsade
mauser-gevär och sedan i långsam takt buren fram till
ambulans-vagnarne, där läkarne och deras biträden allaredan hade fullt
upp med arbete. Boerna hade redan ilat ut på slagfältet för
att draga fram de sårade under högar af lik, och redan kommo
de första ambulansvagnarne framkörande med jämrande och
stönande soldater.
Vanheerden lät lägga ned gubben på gräset och sökte
kalla dit en läkare.
— Låt vara det, sade den sårade afvärjande med
ihålig, redan nästan bruten stämma. Låt vara det; jag känner,
att allt snart är slut, och det är bra som det är.
— Synda icke — doktorn skall hjälpa er, han kan nog
rädda er.
— Det tjänar intet till, stönade gråskägget. Låt mig dö
i fred — jag har intet mer att söka här i det jordiska lif vet.
— Ni har väl hustru och barn hemma?
— Barn? upprepade gubben, och det lät som ett
ihåligt, smärtsamt, bittert skratt. Ja, barn hade jag, men de
finnas inte längre till. Mina båda söner föllo vid Dundee —
hustru min dog i sorg däröfver — hvad har jag här på
jorden att göra då?
Dessa ord hade träffat Vanheerden som knifstygn. Hade
krigets vilda furie icke också fordrat hans äldste son?
Full af medlidande betraktade Vanheerden den tungt
stönande mannen utan att kunna få fram ett ord.
Då lyfte gubben upp ögonen och vinkade med synbart
besvär till Vanheerden att komma närmare. Sedan denne ställt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
