- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
125

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig tätt bredvid gubben pekade han med en gest och med
blicken på sin patrongördel. Här, sade han — tag, tag dem
alla! Jag har gjutit dem med egen hand — de äro af
alldeles särskild metall.

Mekaniskt följde Vanheerden den svårt sårades önskan
och tog några patroner ur hans gördel.

— Ni skall ha dem — men lofva mig en sak — gör blott
bruk af dem, då ni är säker på er sak — alldeles säker —
får inte bomma. —

Vanheerden visade med en blick, att han gick in på
detta villkor och betraktade sedan skotten. Ja, de sågo
verkligen helt olika ut mot andra patroner, sådana som han till
exempel själf hade i gördeln. Han for med tummens nagel
öfver de kaffebruna spetsarne och — bländande rent guld
blef synligt.

Förvånad såg han på gubben.

— Nu förstår ni kanske? frågade denne stönande och
gjorde ett försök att le. Därvid rusade högrödt blod öfver
hans läppar..

— Där är det. Precis hvad britterna vilja ha af oss —
guld. För den skull ha de fört krigsfacklan in i landet —
hafva de tagit hustru och barn från mig. — Hvad skall jag
längre med en förmögenhet, då jag ej har några affvingar ?
— Därför fingo de frivilligt af mig, hvad de trakta efter —
Resten har ni i edra händer. Lofva mig — att de också
få dem.

Gubbens stämma tystnade; en ström af blod sköt fram
öfver hans läppar och kraftlös föll kan raklång ned på gräset.

Hastigt böjde Vanheerden sig ned för att stödja
mannens hufvud; han öppnade äfven hans rock och skjorta och
kände på det blottade bröstet — hjärtat hade upphört att slå.

Försiktigt lade han åter ned hufvudet mot gräsmattan
och lät det egendomliga testamentet glida ned i sin ficka,
hvarefter han reste sig upp och famlande for med handen
öfver pannan.

Hvar hade hans häst blifvit af? Han hade lämnat den
uppe vid fortet, och han måste tillbaka till skyttegrafvarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free