- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
138

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kyrkan, där boernas bomber också uträttat sitt förstörelseverk.
Sedan vände han sig till boken och började andäktigt läsa
däri.

Plötsligt hörde han hastiga, smygande steg bakom sig
och kände en hand läggas på sin skuldra.

Vanheerden vände sig om och såg ett af snöhvitt hår
omkransadt gubbansikte.

— Blif inte rädd! sade gubben med tunn, halft h
viskande röst. Ni har att göra med en holländare — en vän.

— Hvad vill ni mig?

— Jag lyssnade händelsevis till ett samtal — ni är ej
<len, ni föregifver er att vara.

— Hvad menar ni? ville Vanheerden utbrista, i det han

reste sig upp.

— Inga onödiga resonnemang. — Det är ingen tid att
förlora. Man är på väg att förråda er.

En märkbar muskelryckning syntes i Vanheerdens
ansikte, och en forskande, genomträngande blick träffade
främlingen.

— Kom! envisades denne. Tiden är illa vald för prat.
Besinna er icke, om lifvet är er kärt. Med dessa ord gick
främlingen mot kyrkans bakgrund och Vanheerden, som ännu
oj hunnit hämta sig från sin öfverraskning, följde honom.

Tätt invid altaret hade ett boerskott alldeles krossat
väggen och slitit upp ett nästan meterhögt hål strax ofvan
golf-vet. Detta kröp gubben igenom och vinkade till Vanheerden
att följa honom. Vanheerden gjorde så, och de befunno sig
i en yppigt grönskande trädgård.

Så fort hans fötter buro honom, sprang gubben genom
några tätbevuxna löfhvalf, och strax därefter stodo de framför
ott litet, jämmerligt sönderskjutet hus af korrugerad plåt.

Bortifrån hufvudgatan hördes buller af hofslag i den
riktning, där kyrkan stod.

— In här. Jag har ett tämligen bra gömställe för er.
Herren, som sörjer för det rättas framgång, skall vidare sörja
för eder.

Gubben hade gått in i huset. Från väggarne hängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free