Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut fallna skotten, och då satt den elektriska strålkastaren
i verksamhet.
Yanheerden låg orörligt still, ty han insåg, att detta var
hans enda räddning. Han låg i skuggan, men om också
ljuset skulle träffa honom, litade han på den gulaktiga färgen
på hans khakiuniform, hvilken totalt öfverensstämde med
gräsets omkring honom.
Det elektriska ljuset hoppade än hit, än dit, och i dess
sken såg han några ryttare spränga öfver fältet. Helt
plötsligt for en ljusstråle tätt förbi och upplyste slätten på en
stor sträcka framför honom.
Ungefär ett dussin lanciärer till fots marscherade fram
i gräset och styrde kurs midt på honom. Bakom dem syntes
en liten man med turban på hufvudet. Sedan ljuset under
några minuter hvilat på denna grupp, hoppade det åter öfver
åt staden, sökte än en gång upp de sig närmande lanciärerna
och slocknade sedan.
Under allt detta hade Vanheerden lugnt legat stilla.
Snart hördes lanciärernas steg. Männen tycktes hafva blifvit
totalt bländade af ljuset, som kastats på dem; de svuro öfver
mörkret och passerade den i gräset liggande Vanheerden utan
att observera honom.
De taktfasta stegen dogo så småningom bort, men
efterföljdes af ljudet från lätta, smygande fjät, och snart såg
Vanheerden en liten mansfigur dyka upp omedelbart framför sig.
Då lyfte han sakta på benet, och den smygande mannen
stupade omkull öfver detsamma.
Snabb som tanken fattade Vanheerden nästa ögonblick
om den fallnes strupe.
— Inte ett ord, om lifvet är dig kärt!
Därefter tog han af mannen dennes hufvudbonad,
hvilken han med några kraftiga ryck slet i långa remsor. Af
dessa stoppade han en del i mannens mun, under det han
använde resten att därmed binda hans fötter och händer.
— Dig skola vi nog sköta om, mumlade Vanheerden,
som redan, tack vare ljuset från strålkastaren, känt igen
hinduen och därvid också förstod, hvem som var roten och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
