Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pass kry att han kunde säga sitt namn och bedja de
omkring-stående att transportera honom till närmaste järnvägsstation.
Ni kan tänka er min förskräckelse, då man en kväll kom
hem med honom, halfdöd, med brutna ben och sönderslaget
hufvud.
— Det kan jag väl förstå, svarade röde Christian helt
rörd och bjöd deltagande sin värdinna handen.
— Det var präktiga män, som togo sig an honom —
herren löne dem därför,
fortsatte hon, i det hon
besvarade gästens
handtryckning. Farmarens
hufvud var knappt
igen-känligt, han måste fallit
från en förfärlig höjd —
men, där kommer han ju
ridande, då kan han själf
berätta er det.
Två ryttare kommo
fram i traf och höllo
strax därpå utanför
farmhuset. Den äldre af de
två sprang flinkt ur
sadeln och hjälpte af den
andre.
— Goddag,
Vanheerden, utropade röde
Christian, resande sig från bänken. Det gläder mig, att se dig
så kry igen.
— Samma, samma om dig själf, hoppas jag, svarade den
tilltalade och betraktade förvånad sin vapenkamrats arm.
Ilvar hafva engelsmännen gifvit dig den där presenten?
— Vid Spionskop, uppe på berget, just som striden
pågick som bäst. Men vi klappade om de Bullerska riktigt
bastant — och det var det bästa plåstret på mitt sår.
— Det lär hafva varit ett blodigt slag, väl det
blodigaste som stått vid Tugela. Sätt dig och berätta därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
