Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haltade han rundt omkring bordet. Äfven röde Christian had&
rest sig upp. Hans panna hade lagt sig i djupa veck, och
han snarare skrek än talade: Hvad pratar du? Cronje, det
gamla lejonet, skulle han icke kunna hålla stånd? Jag
försäkrar, att han aldrig ger sig, om Roberts klämmer honom
aldrig så mycket.
— Haha! skrattade Vanheerden vild t, vet du inte, att det
redan är slut med Cronjes återtåg, och att han ligger vid
Paardeberg, ömsluten af en fyrtio gånger starkare armé, och
att de engelska kanonerna redan under flere dagar öfveröst
den lilla Cronjeska truppen med många tons järn.
Då röde Christian fick höra detta, blef han alldeles
askgrå i ansiktet. Han famlade med handen än framför sig, än
bakom sig, andades häftigt och föll som en säck bly åter ned
på sin plats.
— Det är omöjligt! stammade han. Du misstager dig T
— Grifve gud, att jag det gjorde! stönade Vanheerden
och ökade ännu mer hastigheten i sin promenad, trots att
såväl hans hustru, som Jan Oosthuizens hustru och dotter,
hvilka nu sällat sig till det lilla sällskapet, uppmanade honom
till lugn. Du vet väl heller inte, att Cronje måst med eller
mot sin vilja sätta sig fast vid Modderrivers strand, i
förhoppning att boerna från södern eller Natal skulle komma honom
till hjälp. Hans belägenhet var redan för flere dagar sedan
förtviflad, hans tross var skjuten i brand. Kanske försvarar
han sig ännu i dag som en hjälte, men han kan ej i längden
hålla sig mot den stora öfvermakten.
Röde Christian rätade åter upp sig och ämnade komma
med en invändning, men då han slog upp ögonen och såg sin
vapenbroders mörka uppsyn, som tycktes stöta hvarje
invändning från sig, dogo orden på hans läppar. Stum och med
stel blick sjönk han tillbaka ned på sätet.
Vanheerdens hustru hade nu rest sig och slutligen
lyckats förmå sin man att sluta upp med det skadliga
springandet fram och åter, och sedan satt den lilla gruppen
tigande; alla läto hufvudena falla ned mot bröstet eller stir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
