Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt det än är mig, boas, måste jag dock öfverbringa ett
sorgebudskap, äfven jag.
Därefter lade han under tystnad ett ur och några andra
effekter på bordet. Genom ett omedelbart bredvid bordet
varande fönster föll en lampas svaga ljus öfver föremålen.
Vanheerden kastade blott en kort blick på dem, lät sedan
hufvudet sjunka ned mot bröstet och betäckte ansiktet med
sina händer.
Hans hustru, som också böjt sig ned öfver bordet,
började högljudt gråta, då hon närmare betraktade sakerna, som
lågo där, och sjönk totalt förkrossad ned på sin plats.
Röde Christian hade följt allt med vidt uppspärrade ögon.
Då han ändtligen tycktes förstå, hvad det var fråga om,
började det rycka i hans skäggiga mungipor. En kort stund
vred han sig på sin plats och reste sig sedan hastigt upp —
han kunde ej bevittna så mycken sorg. Med tunga steg
stapplade han öfver till ladugården, och få minuter senare hörde
man honom trafva bort på sin häst.
Också Piet hade gått fram till bordet och såg halft
förfärad, halft frågande än på fadern, än på modern och än på
uret och olycksbudbäraren.
Modern hade börjat snyfta häftigt. Hon såg genom
tå-rarne sin yngste son stå biedvid sig och fattade hans händer.
— Piet! skrek hon till, som om hennes hjärta ville
brista, nu ha engelsmännen också mördat Willem för oss. Piet —
bägge dina bröder äro döda. Nu är du den ende, som
återstår oss.
Vanheerden suckade djupt, lät händerna glida ned från
ögonen och stirrade själsfrånvarande på främlingen. Helt
plötsligt vände han sig till denne och sade:
— Säg, unge man, hur gick det till?
Äfven den unge boern var djupt gripen af den smärta,
hans meddelande framkallat, och svarade stapplande:
— Det gick med ens dåligt för oss, boas, efter att hafva
haft så mycken krigslycka. Då vi stodo vid Magersfontein
blefvo vi kringrända af engelsmännen. Cronje hade tyvärr
ej tillräckligt tidigt insett förändringarne i krigsläget, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
