- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
168

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

giga linier bilda en skarp kontrast till de närliggande
Drakensbergens söndertrasade klyftor. Där stiga de branta
väg-garne upp alldeles kala, blott här och där i en urhålkning
skönj es en liten förkrympt buske, här på höj dslätterna åter
finnes saftig grönska öfverallt, men sällan ett träd eller en buske.

Näjden synes människotom; den ligger ensam och
öfver-gifven.

En morgon vid daggryningen blef det dock lif här på
den gröna gräsmattan. Slätterna omslötos ännu af ett litet
blågrått dimmoln, som solen, hvilken redan länge varit uppe,
ännu ej förmått genomtränga. Så småningom gaf dock
dimman vika, och nästan ögonblickligen blefvo några smärt
byggda djur synliga. Vid första påseendet tyckas de vara
snöhvita, men vid närmare påseende hafva de svarta eller
bruna strimmor längs sidorna. Så småningom kommer ett
helt dussin, ja inom en kort stund hundratal af dessa vackra
djur till synes. Hela de stora gräsmattorna tyckas snart vara
öfversållade med dessa gaselliknande djurkroppar.

Plötsligt blifva två ungdomliga ryttare synliga,
sprängande med lösa tyglar på sina fiinka hästar mot den
grymtande och bräkande hjorden.

Förskräckte stucko djuren upp sina hufvuden, krökte
ryggarne och spände benmusklerna.

Då smällde kort och torrt ett skott. En präktig bock
hoppade väl tre meter upp i luften och föll sedan till
marken med ett egendomligt klagoljud.

Nu kom det lif i hjorden. Blixtsnabbt togo djuren flere
meter långa språng och ilade bort med hufvudet mellan
fram-benen och krökta ryggar. Då de kommit på ett något så
när stort afstånd, stannade plötsligen större delen af djuren,
vände sig om och kastade ett öga tillbaka på de båda unga
fridstörarne. Men i samma ögonblick tycktes de åter fattats
af skrämseln och ilade nu ännu längre bort med riktiga
jättesprång, och efter en half minut var hela hjorden som
bortdunstad.

— Det är märkvärdigt, så snabba de äro! utbrast den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free