Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ene ryttaren. Den som kunde sätta i väg så där fjäderlätt.
Eller hvad tycker du, Hendrik?
— Ja, nog har jag mycket hört talas om gazellernas
snabbhet, men sannerligen öfverträffar inte, hvad jag nu
sett, mina föreställningar därom.
— Det tror jag visst, det. Första gången jag såg dem
skutta i väg på det där sättet, trodde jag knappt mina ögon.
— Här ha vi åtminstone en härlig stek, menade Hendrik,
under det de båda ynglingarne sutto af och gingo fram till
den skjutna bocken. Piet tog genast fram sin knif och
styckade jaktbytet, hvilket de sedan stoppade i sina sadelpåsar.
— Nu måste vi fortsätta upp till bergen, här finnes ju
inte en träbit, så att man kan göra upp en eld.
Hendrik förklarade sig vara af samma mening och de båda
ryttarne trafvade nu hän mot en långsträckt höjdsträckning
i öster. Redan efter en kort stund började trakten blifva
kuperad och i sänkorna syntes små buskager. I bakgrunden,
mellan några väldiga höjder, lyste en landsväg likt ett rödt
band.
Ynglingarne stannade i en dalsänka, alldeles intill en
liten bergbäck och ett tätt busksnår. Där stego de af,
lossade bukgjordarne på sina hästar och läto dessa sedan beta fritt.
Därefter drog Piet upp en knif, sökte ut några
passande grenar i buskarne, och snart hade han iordningställt
en fälthärd efter alla konstens regler. Under tiden hade
Hendrik samlat en god del torra grenar, af hvilka han staplade
upp största delen under härden. Då detta var gjordt tog
Piet fram en liten yllelapp och sitt kruthorn ur rockfickan,
sade till Hendrik att hålla lappen utbredd och lät några
krutkorn falla på densamma. Sedan drog Piet upp ett brännglas
och tände den sålunda preparerade lappen i ena hörnet,
hvarefter han kastade in den mellan de torra grenarne.
Snart sprakade en munter eld, som hölls väl vid makt.
Då elden brunnit ned och blott en sfcor hög glöd
återstod, tog Piet fram ett af det skjutna djurets lår och lade
det på härden, där han oupphörligt vände det öfver glöden.
Snart antog steken en brunaktig färg, och små blåsor syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
