- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
179

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finna den plats, de sökte. Nu hoppades de åter och
marscherade muntert uppåt.

Gräset, som ännu växte tämligen yppigt i nedre delen
af dalen, försvann så småningom, och de gingo nu öfver en
naken, gråbrun, med en mängd klapperstenar betäckt kulle.
Men jordmånen var visst icke dålig här. Blott en ringa del
af den vattenmängd, som under rägntiden plägade nedstörta
här med tropisk häftighet, skulle hafva räckt till att göra
marken fruktbar för en längre tid, om inte de branta
slutt-ningarne och den fullständiga bristen på skog varit som ämnade
till att låta himmelens välsignelse flyta bort på några timmar.

Slutligen stannade de framför en jättehög, förvittrad
klippvägg.

”Waowayo började klättra uppför densamma, och efter
mer än en halftimmes ansträngande hoppning öfver stora
klippbock befunno de sig framför en bred sänka, ur hvilken
en riklig trädvegetation helt plötsligt och oväntadt mötte
dem i denna stenöken.

Piet och Hendrik voro ytterst förvånade öfver denna
oväntade anblick, men kafferpojken gaf dem ej tid till långa
betraktelser. Han vinkade till dem och slog in på en smal,
blott föga tilltrampad skogsstig, som ledde midt in i den
lilla urskogen.

Ynglingarne följde efter, och snart omgåfvos de af ett
hemlighetsfullt halfmörker. Trädens grenar och kronor voro
så täta, att de blott släppte igenom en ringa del dagsljus.

Framför ett jättelikt guldholtsträds knotiga stam gjorde
den unge svarte föraren halt och pekade med handen upp
bland grenarne.

— Här uppe fann Waowayo den döde mannen och den
vackra rocken, sade han.

Piet och Hendrik sågo uppåt trädet, men kunde
inte varseblifva något, då bladverket och grenarne borttogo
all utsikt.

— Hur kom du till att observera den döde? frågade Piet.

— Waowayo jagade här uppe på klipporna, då
stormen kom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free