- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
182

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skelettet, hyars hufvud med hår och skägg märkvärdigt nog
bevarat sig tämligen väl.

Den modige pojken hade plötsligt blifvit likblek och
hans händer, med hvilka han höll sig fast vid grenen,
började darra. Hendrik hade också märkt något, och han kände
en kall kåre gå längs ryggen. Men hos honom tog
nyfikenheten åter snart öfverhand. Han klättrade upp på en högre
belägen gren och sköt sig fram på densamma till
kamratens sida.

Då Hendrik fick se hufvudet, ur hvilket en tom
ögonhåla och därbredvid ett öga med lifvets friska glans
stirrade emot honom, blef äfven han häftigt förskräckt.

— Hur kan det vara möjligt? frågade Piet, som först
återvann sin själfbehärskning. Hela mannen för öfrigt endast ett
skelett och ögat fullständigt bibehållet. Det står inte rätt till.

Något dröjande och försiktigt närmade sig Piet några
armlängder, stack med knifven på ögat, som var fäst med
ett så egendomligt, nästan förebrående uttryck på honom.

Och märkvärdigt nog var ögat icke vekt och elastiskt,
som Piet väntat, det kändes tvärtom hårdt.

— Låt bli det där, Piet — hviskade Hendrik. Vi skola
icke störa den döde, han har slutat osaligt ändå.

Men Piet hörde ej på det örat. Hans nyfikenhet var
väckt, och han ville taga reda på, hvad som förorsakat honom
en sådan förskräckelse. Han böjde öfverkroppen något åt
sidan och riktade ett slag mot ögat.

Då hördes ett svagt ljud, ett klingande, och ögat var
försvunnet, det hade hoppat ur ögonhålan och låg nu tätt
bredvid honom i en springa på en närbelägen gren.

Förfärad ryggade Piet tillbaka, men sansade sig genast,
tog ögat i handen och betraktade det.

— Glas! utropade han efter en kort paus, ja,
sannerligen är det inte glas — ah, nu förstår jag, mannen hade ett
konstgjord t öga.

Full af förundran hade Hendrik bevittnat allt detta,
sköt sig nu litet framåt på sin gren och såg öfver kamratens
skuldra. Och verkligen, hvad Piet hade i handen var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free