- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
189

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Den var berömd, ty den finnes beklagligt nog ej
längre till.

— Är den nedbränd, förstörd?

— Det var den första farmen i Fristaten, som blef
förstörd i grund. Britterna funno De Wets egendom särskildt
egnad att statuera ett exempel på.

— Nå än familjen då, hans hustru?

— Hon kom på besök i lägret, då vi drogo förbi
farmens ruiner, och hade barnen med sig.

— Då blef det väl en mängd tårar och jämmer?

— Nej då, visst inte. Hon är en duktig kvinna. Då
De Wet frågade henne: "Hvad skall det bli af dig, när jag
ligger ute i striden?” svarade hon: "Kämpa du i lugn och ro,
när vi inte längre ha något att äta, så går väl jag och
barnen och gräfva efter myror", hvarmed hon menade, att hon
skulle nog veta förskaffa sig det nödvändiga.

— Ed verkligt präktig kvinna! Men sådana äro i
allmänhet alla våra hustrur, och det vore sorgligt, om de icke vore
det. Hvar gingo ni öfver Vaal?

— Få kilometer väster om Potchefstroom, och där hade
vårt företag så när gått om intet.

— Hur var det möjligt?

— ih, ni känner väl till boerna. De älska väl sitt
fosterland och äro fästade därvid med hela sin själ, men
öfver-allt detta går dock den lokala patriotismen, särskildt hos våra

fristatsboer. En hvar vill blott strida för sitt distrikt och
allra hälst blott försvara egen torfva. Då vi den gången
kommo fram till floden, och våra boer märkte, att de kommo
in i grannrepubliken, då mörknade uppsynen på dem. Vi
slåss för Fristaten, transvaalsborna få sörja för sig själfva,
hette det, och de ville inte höra talas om att gå in i
grannlandet.

— Nå, hvad sade De Wet om det?

— Han visste väl, att han inte kunde tala reson med
de där tjurhufvudena, utan han tog sin tillflykt till list.

— Han måste alltså formligen tvinga dem att följa med?

— Ja, det måste han, och han är en förslagen själ. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free