Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sanna! . .. min hustru, känner du inte längre igen
din Willem ?
— Tyst! ljöd en hes röst öfver de nästan förtorkade
läpparne. Väck inte mitt barn, min Piet.
— Sanna! skrek Vanheerden, öfverväldigad af smärta.
— Låt henne vara, baas, hviskade Azapesi, hon är
lycklig med sitt sofvande barn.
Vanheerden betäckte ansiktet med sina händer under
det Azapesi fattade honom i armen och förde honom ut i
det fria.
Där stodo herre och tjänare en lång stund utan att yttra
ett ord. Vanheerden var en fullständigt bruten man.
— Vill du sörja för min hustru, Azapesi? Hon har nog
inte stora behofver, kom det slutligen öfver farmarens läppar.
— Det vill jag, baas.
— Tag då denna, den blir din!
Vanheerden drog upp sin börs ur fickan och skakade
dess innehåll i den svartes hand.
— Tag också det lilla, som kan bli öfver här på farmen.
— Jag skall sörja för vrouw såsom hittills, så godt jag
kan, baas.
— Gör det och tag emot mitt tack därför, sade
Vanheerden och räckte den svarte sin hand.
— Skall ni åter rida ut i fält, baas?
— Ja, Azapesi.
På minuter senare satt Vanheerden åter i sadeln och
sprängde i vildaste galopp ut på steppen.
XXL
Allt för fosterlandet.
Och åter bräckte dagen, då Vanheerden kom till
Vaalfloden. Han hade att börja med eggat sin häst för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
