Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
SWEDENBORGS LIF.
ej trodde på, torde det vara af intresse att söka
följa hans tankegång, som skyddade honom från
att omfatta de löjliga hypoteser, hvilka till och
med en Haller, en Sömmering och många andra
forskare — bortsedt från äldre tiders män —
förfäktat.
Denna tankegång var högst enkel och stödde
sig väsentligen på anatomisk grund.
Swedenborg, trots sin andliga öfverlägsenhet ett barn
af sin tid, trodde på lifsandarna — ’spiritus
animales’ — hvilka af alla vetenskapligt
tänkande anatomer och fysiologer på denna tid
antogos leda och behärska såväl de högre
psykiska funktionerna som förnimmelser och
rörelser. I likhet med Malpighi och dennes
efterföljare ansåg han, att barksubstansen, antingen
på grund af dess förment körtelartade byggnad
eller på grund af dess synnerligen stora
rikedom på fina blodkärl (Ruysch), vore det ställe,
där ’spiritus animales’ alstrades. De finaste
artererna sluta ju i cortex; hvarest, om icke
just där, skulle genom en den finaste
alstringsprocess de ’animaliska andarna’ uppstå ur
blodet? Än mer — följer man, såsom Malpighi,
Swammerdam, Winslow, Boerhave gjort,
märgsubstansens trådar mot deras källa, så finner
man, att de utspringa från barken. Denna utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
