Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
ANASüYA.
Ja, ädle herre, till denna stunden
allt gått oss väl! — Men vill ni ej ner
på denna skuggiga bänk er sätta
att tröttheten efter er vandring lätta?
DUSCHYANTA.
Tack, fromma barn, men sätt er också!
Hos er plär ju träget arbete råda,
och när jag hvilar, ej hofs er att stå!
Priamvada och Anasuya sätta sig. Sakuntala st&r.
När ungdom och fägring stråla så
som här — hvad fröjd är ej det att skåda!
ANAStJYA
efter en paus.
Vår nyfikenhet, den alltid snara,
må vänligt af dig urskuldad vara!
Men bland helige män, hvad släkte, o säg,
tillhör väl du, som tog hit din väg?
Säg, ädle främling, vid hvilka stränder
man nu till gudarna klagan sänder
öfver att från de dina du gått?
DUSCHYANTA.
Ack, jungfru, en enkel ämbetsman blott
af domarekasten jag är — och därföre
ni ej för mycken ära mig göre! —
Till er har konungens vilja mig sändt,
att den heliga lundens lif må blifva
af honom noga och nära kändt!
ANASUYA.
Vill han väl då åt de fromma gifva
det saknade skydd, som af alla är störst?
DUSCHYANTA.
Det vill han; — men sägen uiig först:
hvem är er unga, sköna väninna,
som ej tycks behag i mitt sällskap finna?
2. — Sakuntala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
