Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46 —
ANASUYA.
Vår konungs brud.
SAKUNTALA.
Hur ofta ni klädde mig så på lek I
Gråtande.
Ack, systrar, hvem skall väl sedan mig smycka?
ANASUYA.
Ej tårar nu längre! Din sorg ju vek,
och det kommande skall ej mer dig trycka —
ej höfves det då att din kind är blek!
PRIAMVADA.
Där din fosterfader jag nalkas ser,
och hans ögon stråla af fröjd och lycka!
SAKUNTALA
ikt smyckad med slöjor och blommor, gkr emot den inträdande Kanva
Min fader! Inför dig jag faller ner,
och hälsar dig ödmjukt.
KANVA.
Nej, i min famn,
du ädla, som gifvit mig faders namn.
Din make dig hälse med fröjd och gamman.
Lefve ni länge lyckligt tillsamman
med söner och döttrar i kärligt förbund!
Till botgörarna.
På altarets härd tänden offerflamman,
att för sista gången i helig lund
Sakuntala offre i afskedets stund!
Elden tändes. Han kastar örter på elden och lågan flammar npp.
Den heliga flamman må rena ditt sinne,
stärka ditt hjärta och bygga därinne
för ädel vandel en ovansklig härd,
som gör dig din kunglige make värd!
Paus.
Lyssnande träd i den tigande skogen,
minnens hur alltid hon, snabb och trogen,
vattnade er, förrän själf hon drack,
och aldrig begärde en frukt till tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
