Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fäste på mig sin bedjande blick,
och sade, med stämma af tårar bunden:
»När skall jag åter dig famna få?»
Denna ring jag visade henne då,
där mitt namn stöd ristadt i stenen klara
och sade: räkna en bokstaf bara
hvar dag af namnet, och innan du hinner
till slutet däraf, du mitt sändebud finner,
som med kungligt följe till mitt palats
dig föra skall att där taga din plats I
Och detta, min vän, jag aldrig gjorde.
Var det bländverk, säg? Var det trolleri?
Var min kraft till ädel handling förbi,
när så jag förgät hvad jag göra borde?
Hur än det var, nu min lycka är slut,
och förgäfves sträcker jag mina händer
i dyster förtviflan och saknad ut
och söker min maka kring haf och länder.
Ser på ringen.
Du arma ring, du gyllene skatt,
hur kunde du fly från den plats där du satt?
Säg, känner du inte ånger ibland
att ha flytt från denna älskade hand?
Men ack, du stackars oskyldiga ring —
du saknar förnuft, är ett lif löst ting
och kunde ej hennes natur förstå.
Men jag, som fast hon litade på,
jag för hennes jämmer mitt hjärta slutit.
Och du som jag utan orsak förskjutit,
du arma, förjagade konungabrud!
Min själ förblöder af ångerns sår.
Förbarma dig! Du blott mig hjälpa förmår!
Fjärde scenen.
DE FÖRRA HOFMÄNNEN. TJÄNARE
med bilden och ett staffli.
FÖRSTE HOFMÄNNEN.
Här, herre, är bilden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
