Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21 -
död, kunde sonen göra som han ville. Men så länge han
lefde, skulle ingen komma och säga, att hans son var gift
med Jan Anderses dotter. Men då hittade pojken på, att han
skulle tvinga fadern, och en vacker dag tog han yxan och
gick ut i skogen.
Lars Anders undrade, hvad pojken skulle göra med yxan
ute i skogen, när de inte hade något att hugga. Han gick
efter, för att se, hvad sonen skulle ta sig till. Och när han
kom opp på backen, fick han se pojken, som stod med yxan
i högsta hugg och höll på att rifva ner gärdsgården, allt hvad
ban orkade.
»Ar du elfvabefängd, Kalle?» skrek gubben. »Ska’ du
hugga ner, hvad far din har bygt opp?»
»Det rör mig inte», tyckte Kalle och högg, så att
splin-torna flögo. »Jag får ändå aldrig Lena, så länge den här
gärdsgård’n står. Men nu har jag satt mig i sinne’ på, att
jag ska’ ha henne.»
»Låt bli, pojke», skrek Lars Anders. »För annars får
du stryk, så gammal du är.»
»Jag tar inte stryk nu längre», tyckte pojken. »För jag
är allt så stark som I, jag, far.»
Lars Anders stod och såg på, hur pojken högg. Och
som han stod där och inte visste, hvad han skulle ta’ sig till,
så tänkte han, att om pojken ref ner hans gärdsgård, och
Jan Anderses gärdsgård stod kvar, så skulle Jan Anders få
öfvertaget och skratta åt honom. Och därför sa’ han som så:
»Lät bli och hugg nu, Kalle, så ska’ jag gå och fria hos
Jan Anders en gång till.»
»Ja, men då vill jag följa med», tyckte Kalle.
Och så blef det också.
Lars Anders tog sonen med sig och gick till Jan Anders.
Och den gången blef det uppgjordt utan gräl eller slagsmål,
och Kalle gifte sig med ’Jan Anders’ dotter och det blef
bröllop, som stod i mantal. Lars Anders och Jan Anders
blefvo gamla och togo undantag. Och då blef det Kalle, som
styrde för bägge gårdarna.
Men knapt hade han blifvit herre på täppan, förr än
han tog ut drängarna och ref ner båda gärdsgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
