Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26 -
ningen af denna lag hade gamle Anders genom ålder ocli
erfarenhet fått fullt klart för sig, och därför teg han, fastän
förargelsen böljade gro inom honom.
»Håhåjaja», sade Anders, när han satt ensam i stugan
med hustrun. »Det går trögt med lifvet, när en bara väntar
på att dö.»
»Det gör så, ja», sade Greta. »När barnen har fått sitt,
så ville de hälst, att föräldrarne ginge undan.»
Det var inte utan, att de gamle hade rätt i denna
förmodan. Visserligen hade de ingenting egentligt att klaga
pä. Hvad de skulle ha ut, det fingo de, både pangar och
säd och skjuts och skodon och fläsk och potatis. Men när
det blef fråga om säden, blef nog måttet fullt och riktigt,
men af allra bästa sorten var den inte. Potatisen var alltid
grodd eller vattnig, fläsket var bara sidorna, och när
pengarne skulle fram, var det, som om hvar skilling varit af
guld. Så långsamt kröp den fram ur lådan på chiffonieren.
Nu hade också allt det här nya kommit, och Anders gick
och grämde sig öfver det hela vintern. I all sin tid hade
lian tröskat med slagor, och han kunde inte begripa, att det
som hade dug’t åt honom, inte kunde duga åt sonen. Så
länge han kunde minnas tillbaka, hade folk slagit sitt gräs
och sin säd med liar eller skurit med skaror. Och nu kom
det en fin, rödmålad maskin från sta’n. Den hade säte som
på en herskapskabriolett, stora trubbiga uddar stucko fram
som ryggkotorna på ett benrangel under hjulen nere vid
marken, och när vagnen icke skulle användas, stod denna
tvärslå rätt upp i luften, liknande en utbruten ryggrad. Den
stod i lidret hela vintern, och så fort dörren var öppen,
kunde Anders aldrig låta bli att stanna och titta på den.
Han stod stilla på en fläck och rullade snuset mellan
tänderna, och han bara svor för sig själf, svor så ogudaktigt,
att om någon kunnat höra honom, skulle de ha’ trott, att
gamle Anders Sjögren på gamla da’r förlorat förståndet.
Men när han trodde, att ingen kunde se honom, tog
Anders hustrun med sig, för att hon också skulle få beundra
nyheten. De båda gamla stodo ensamma inne i lidret och
undrade öfver alla galenskaper, som folk kan hitta på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
