Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 30 —
Men nu blef Anders arg på allvar.
»Håll munnen!» sade han och slog näfven i bordet. »Du
sa’! Hvem fan bryr sig om, hvad du sa’?»
Greta teg, emedan hon af erfarenhet lärt sig, att det
lättaste sättet att sluta en träta är, om den ena tiger. Men
Anders gick på, som om han haft något skäl att gräla. Han
var så rasande på maskinen, att han måste ha någon, som
det skulle gå ut öfver. Och då hustrun var närmast till
hands, fick hon också hela skuren. Han talade i ett kör,
medan han åt, och svor, så att Greta måste stänga dörren,
för att det inte skulle höras ut på gården.
Men när han lättat sitt hjärta och ändtligen blef tyst,
teg han länge. Och när han slutligen åter öppnade sin mun,
sade han bara:
; t
»Tag mig fan, gick ban inte i alla fall.»
Hela sommaren gick Anders och lurade på, om inte
maskinen ändå till sist skulle gå sönder. Den såg bräcklig
ut, det gjorde den, men den höll, och när säden också var
inbärgad, och maskinen åter stäldes till hvila i lidret, då höll
Anders sig inne och syntes aldrig mer ute på gärdena.
Det såg ut, som om slåttermaskinen hade tagit knäcken
på gamle Anders. Ty han tacklade af, med hvar dag som
gick, och till sist kunde han inte hålla reda på undantaget
längre. Han tog emot, hvad han fick, men om det var rätt
eller inte, det visste han aldrig. En dag vid vintertid låg
han och dog bort inne i stugan, och eftersom de ändå hade
fått gården efter gubben, måste barnen ställa till en hederlig
begrafning.
Men när gubben Anders hade kommit i jorden, och
kalaset, som hölls efter honom, var öfver, då gick Greta hem
till sig och satte sig vid fönstret med bibeln i hand för att
läsa en vers eller två, innan det blef för mörkt, Men det
gick illa. Tankarna höllo sig icke kvar vid de tryckta
bokstäfverna, och innan hon visste ordet af, satt hon med den
stora boken i knäet och stirrade ut på den gamla linden.
Den var aflöfvad nu och hade litet snö kvar på stammen
sedan den sista snöstormen. Dess bara grenar vredo sig
styft opp mot den gråa luften, och kvistarna böjde sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
