Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 3(5 —
pängama för hela året. Alltihop vill jag ha. .Jag rör mig
inte ur stället, förrän jag har fått, hvad som är mitt.»
Utan att säga ett ord, grep mannen modern om axlarna,
och mörkröd af förbittring, lyfte han henne ut på trappan
och stängde dörren.
Gamla Greta stod en stund stilla. Hennes läppar
frammumlade något som liknade en förbannelse, men hon hade
gripits af en isande förskräckelse och utom sig at’
sinnesrörelse gick hon hem och vred om nyckeln efter sig. När hon
setat en stund, blef hon lugnare, och sonens ord återkommo
i hennes minne.
Plocka kakosor på alfvaren! Som det fattigaste hjon
skulle hon gå där och samla opp djurens spillning för att
lägga som bränsle i spiseln. Men det fans ingen annan råd.
Hon vågade ej för andra gången tala vid sonen. Hon hälde
potatisen ut ur grepkorgen och tog den på armen.
Med små hastiga steg gick hon ut på vägen och tog en
ginväg genom hagen. Det fans godt om träd på gårdens
ägor. Björkar och ekar växte nedanför landborgen, och i
deras gulnade blad lekte den kalla höstsolen. Trädens kronor
susade öfver hennes hufvud och medan hon gick, började
åter vreden att stiga inom henne. Här fans ved nog, men
inte en pinne låg kvar på marken. Allt var upplockadt och
samladt, borttaget och lagdt i vedboden. För henne fans ej
kvar så mycket som litet ris.
Och genom träden såg hon alfvaren ödslig och vid,
sträckande sig miltals bortåt med ett hvitt kyrktorn, som steg ur
en dunge ur fjärran.
Hon såg sig om och gick åter framåt, börjande sitt
arbete. Krökande sig ned mot den magra gräsvallen, plockade
hon opp spillningen, som torkat i solen, och lade den i korgen.
Hon gick långa sträckor, genomströfvade slätten på kors och
tvärs. Det var nog andra, som hade varit ute ocli letat före
henne. Men allt som hon gick, växte hennes förbittring, och
hon önskade ondt öfver barnen.
Dä hörde hon plötsligt en röst, som tilltalade
henne.-Hon såg opp och varseblef en liten gubbe med hvitstrimmigt
skägg och ett par pigga, godmodiga ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
