- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
39

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 39 -

att det nu var synd om den gamla, ocli då de ej längre
behöfde ha något ondt af henne, fanns häller icke någon
anledning att hysa agg.

Nil satt mor (avta och såg på, hur alltsammans såldes
bort och försvann i främmande händer. Fast hon länge sedan
var ifrån alltihop, hade det dock en gång varit hennes, och
mycket af det, som fans. hade under hennes tid kommit i
linset. Men nil gick det sin väg: både den gamla byrån med
inessingsbeslagen. silfverskedarna, klockan, som stått i
kammaren, kopparpannorna ocli tvättgrytan, de vackra
kaffekopparna med namn på, som varit naninsdagspreseuter i slägten,
den svarta sidenklädningen, som legat på kistbotten, Anders’
enpqiiga bössa och fiskredskapen. Värst var det ändå med
kreaturen. Där funnos kor, som mor Greta själf gifvit mjölk
och födt opp, ilVän det de voro sina kalfvar, som hoppade
och trängdes med hvarandra ute i hagen. De råniade så
ängsligt, att det skar i gamla mor Gretas enfaldiga hjärta.
Tv hon tyckte, att de sörjde öfver, att allt hade blifvit så
sorgligt och förändradt.

Men det var ändå ett, som mor Greta egentligast satt och
väntade på. Medan hon såg, hur lösöreboet, ladugårdens
innevånare, kläder ocli redskap ropades opp och blefvo andras
tillhörighet, var det en sak, som hon väntade och väntade på
med en pinsam beklämning, hvilken blef större, ju mera slutet
nalkades. Och detta., som hon väntade på, var, hvem som
skulle köpa in gården, och hvem hon nu skulle komma att
tillhöra. Det var en gammal rik bonde, hvilken omtalades
som spekulant. Han hade gått och snokat på gården en af
de sista dagarna, tittat in i ladugård och stall, vändt i jorden
ute på åkrarna och undersökt boningshuset frän källaren och
u])]) på vinden. 1 mor Gretas lilla stuga hade han också
varit. Tyst och förskrämd hade mor Greta stått under sitt
låga tak, medan den mäktige bonden var därinne.

Det var en stor, däst karl mejl ett. groft, rått ansigte och
en rygg, så bred som en dörr. Folk sade, att ban var mäkta
rik, men ännu mera snål. Han hade ord 0111 sig för att vara
den hårdaste husbonde, som fans pä många mil. och det sades
ock. att när hans gård för många år sedan brann, hade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free