- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
51

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 51 -

i hennes utseende och sätt söka upptäcka, om hon märkt
något eller icke. När han icke kunde urskilja något ovanligt,
vände han om och gick tillbaka igen.

Malin — så hette Hickan — hacle ej varit i Karlsons
tjänst längre än ett halft år. Hon hade ett slags utseende,
som ej just är vanligt bland bondfolk. Ilon var liten och
späd till växten, ansigtet var fint och regelbundet, läpparna
voro bugtade och fingo ett retande uttryck, när hon log.
Ögonen voro små och glänsande, och hyn hade en hvithet,
som föga syntes stå i samband med den klass, till hvilken
hon hörde. Ansiktsuttrycket var djärft, stundom elakt, och
det hviskades, att hon en gång förr födt ett barn, som ingen
sedan fått se eller hört något om. Anna hade i början ej
velat taga henne. Men det stod ingen annan att få, och hon
trodde sig vara säker på sin man.

Flickan hade ej varit där länge, förrän Karlson märkte,
bur ungkarlstidens begär började vakna inom honom. Båda
hade de dessutom hört ett och annat om hvarandras
föregåenden, och detta gjorde ett närmande ändå lättare.

Deras förhållande hade räckt ungefär en månad, och ännu
hade ingen märkt något emellan dem. Men alltsom tiden
gick, förstod Karlson, att han misstagit sig på sig själf. Han
hade trott, att begäret, en gång tillfredsstäldt, snart nog skulle
slockna ut och förhållandet afstanna af sig själft. Men han
lärde sig snart, att det snarare blef tvärtom. Hans passion
växte dag för dag. Han skulle hälst hafva önskat, att han
kunnat komma ifrån alltsammans. Men det gick icke längre.
Det var som en främmande makt inom honom, hvilken
blifvit lössläppt, för hvarje dag växte i styrka och gjorde hvarje
annan föresats eller tanke svag och kraftlös. Han var som
fjättrad af osynliga band. Han sökte upp flickan, hvar han
kunde komma åt, han blef häftigare och häftigare i sina
ömhetsbetygelser, han tänkte på medel att råka henne midt
under sitt arbete, och ban kände en ovilja mot sin hustru, som
var dels fysisk, emedan hon var gammal redan, alldeles för
gammal för honom, dels också härledde sig af, att hustrun
stod honom i vägen. Det var just för hennes skull, han
måste stjäla sig till att i smyg träffa den andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free