Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kunde inte vara så förfärligt, som hon först hade
tänkt det. Det skulle blifva någon ändring, Det måste hända
något, som lyfte den olidliga bördan från hennes skuldror.
Ty hon stod icke ut därmed. Ilon kunde aldrig stå ut
därmed. –
Lyckligtvis hade höbärgningen börjat, så att Malin nästan
hela dagen hjälpte till vid slåttern, och blott undantagsvis
var inne. Hustrun var glad däråt, ty sedan den första känslan
at’ rädsla hunnit lägga sig, efterträddes den af det
våldsammaste hat till Hickan. Hon kunde knappt beherska sig, när
hon stod henne nära. Malin "hade dessutom på sista tiden
visat sig stursk och gensträfvig. Ilon visste nu hvarför.
Flickan hade nu ett öfvertag, det var hon, som egentligen
var matmor på stället. Anna skulle hafva Arelat göra henne
något ondt till hvad pris som hälst eller åtminstone säga
henne något styggt, säga henne hvad hon var, midt upp i
ansigtet. Hon sade ordet högt för sig själf, när hon var
ensam. Ty det var hon, Malin, som förhexat hennes man, som
i ett ögonblick rifvit ner allt, som var hennes lycka, och som
hon hoppades på för lifvet. Hon väntade bara på ett
tillfälle. Iion skulle säga henne sanningen i rena ord. Se’n
kunde hennes man behålla, hvilken af dem han hälst ville.
Hon satt nere viel träsket, som låg invid boningshuset
och rensade tisk, som hon skulle koka till middagen. Hon
raspade så häftigt med knifven, att fjällen yrde rundt
omkring henne. Hon skar hufvudena af fisken med ett slags
vällust, som om det vore någon annan, hon misshandlade.
Fisk efter fisk kastades hufvudlös, rensad och fjällad i sållet
bredvid henne.
Då hörde hon steg bredvid sig. Det var en dags
uppehåll med slåttern, emedan det regnat dagen förut, Ilon
behöfde ej se upp. Ilon visste, att det var Malin.
»Skall jag hjälpa er nu, moster?» sade hon.
Rösten hade aldrig synts Anna så inställsam och falsk.
Ilon nickade med hufvudet utan att vända sig. Malin satte
sig bredvid på en sten, tog också en fisk ur högen, och de
sutto båda t3’sta en stund, sysselsatta med sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
