- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
59

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såg ut. Det stod en ensam kvinna där ute. Anna kände
igen henne. Det var en tiggerska, som brukade stryka
omkring i bygden.

Anna frågade, hvad hon ville. Hon bad att få låna
hus öfver natten.

Anna kom ihåg, hvad hon lofvat. Nej. det var alldeles
omöjligt.

Den andra därutanför bad i alla fall. Det var regnigt

O O

och kallt, fast det var i juli månad. Hennes man hade
förbjudit henne att hysa någon, sade Anna till sist, Men det
gick ju an att ligga i ladan. Där fanns godt om hö nu.
Den främmande tackade och gick in i ladan, som låg tätt
intill boningshuset.

Fantasierna kommo åter. Anna gick in i kammaren,
där gossen låg. Han hade gått till sängs och låg nu och
sof. Hon stod ocli grät i mörkret, medan hon lyssnade
till hans jämna andedrag. Hon kom ut därifrån, ännu
gråtande, tände en ljusstump och såg sig i spegeln. Hon
var inte ung och vacker längre. Håret var tunnt, hyn grof
och rynkig, ögonen röda af gråten, och mer än en tand
fattades framme i munnen. Hon hade ej någon makt öfver
honom längre, det förstod hon godt. Det var förbi med
henne, hon var gammal nu. Men hon! Den där ändra! —
Hon satte sig på en stol och vaggade hufvudet mellan
händerna. Hvad hade hon gjort henne, efter hon ej kunde få
ha sitt i fred.

Plötsligt for hon upp. Hvar var flickan i kväll? Hon
hade ej förut lagt märke till att Malin ej varit med vid
kvällsvarden. En stråle af hopp liksom glimmade till för
henne. Tänk om hon gått sin väg och aldrig tänkte komma
igen? Deras ordväxling, flickans beteende vid middagen!
Men tänk, om det stycket istället nu råkat hennes man. Ja,
så var det nog. Det var ju helt naturligt. Det var därför
mannen sagt, att han skulle fara bort. Han hade nog icke
rest långt.

Vinden tjöt därute. Det var kallt i luften, och det
regnade och blåste oupphörligt. Det blef kvaft inne i stugan.
Regndropparna plaskade ängsligt enformigt genom rännan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free