Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hade blifvit så bra torkväder igen. Han väcktes ur sina
funderingar af pigan, som kom in och sade, att det var ett
kvinfolk där nere, som ville tala vid honom.
»Hon får vänta. Jag har ju inte ätit frukost än».
»Ja, men hon ser alldeles förstörd ut och gråter och
säger, att hon får lof att träffa kyrkoherden. Det måtte
aldrig ha händt någon olycka. Och åt oss vill hon inte säga,
hvad det är».
Han såg något förvånad ut, när han fick se, hvem som
sökt ett samtal med honom, hälst vid denna tid på dygnet.
Klockan var ännu knappast mer än sju på morgonen och
Landsvägs-Lena brukade eljest helst gå undan för honom.
Han gick emellertid fram till henne, där hon stod nere vid
dörren, darrande, förlägen, utan att våga se upp, stannade
framför henne med den ena handen öfver den andra och
fixerade henne oafbrutet på ett sätt som blifvit honom en
vana.
»Hvad vill du?» frågade ban. Men det dröjde en lång
stund, innan han fick svar.
»Det är något galet hos Karlsons», sade hon till sist.
Men rösten svek henne, hon darrade igen från hufvud till
fot och kunde ej få fram ett ljud.
Kyrkoherden såg, att här var något särskildt å bane,
och han förstod, att något måtte hafva inträffat, som gumman
Lenas äfven eljest- tämligen orediga förstånd ej räckte
till att hålla ihop. Han klappade henne värdigt på axeln,
bad henne lugna sig och frågade, för att distrahera henne
litet, om hon fått något kaffe.
Gumman tackade och neg.
»Nå, hvad var det Lena ville säga?» frågade han
så igen.
»De ha slagit ihjäl Karlsons hustru i Nygård», sade
hon ändtligen. »För jag såg det själf. Herre Jössus —
förlåt goda prosten, men jag är så förskrämd, så jag vet rakt
inte, hvad jag säger — så det såg ut. För jag hade fått
ligga där öfver natten. Ja, vördig prosten får inte tro, att
jag varit ute och strukit igen, som jag, gud bättre, har gjort
det många gånger förr. Jag gick bara förbi, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
