- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
64

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 64 — t

bott i trakten, från det ban var barn, under studietiden
vistats där under ferierna, varit borta därifrån under de år,
när lian som ny vigd ung prest ännu icke kunde göra
anspråk på eget pastorat, ocli af en som lian tyckte guds
särskilda skickelse hade ban omsider hamnat i denna vrå af
verlden, som ban framför andra älskade. Han kände dess
inbyggare, han hade sett dem växa upp eller åldras, och ban
hade reda på alla deras lefnadsförhållanden.

Han gick upp och ned på golfvet, och hans tankar rörde
sig kring mångahanda. Orten var hvarken fattig eller rik.
Det fanns många som hade det sämre, ocli många, som hade
det bättre. Befolkningen var i allmänhet hvarken bättre
eller sämre än på andra ställen, deras upplysning likaså.
Lifvet uppslukades för de flesta endast af sträfvan att finna
lifvets nödtorft, och människorna blefvo hvad denna sträfvan
gjorde dem till. Kristendomen hade ju herskat där i nära
tusen år, och den hade, sades det, förmildrat sederna,
fördrifvit vantron och gjort människorna bättre. Men när han
någon gång i ensamheten tänkte härpå, syntes det
kyrkoherden, som om allt i grunden, med vissa modifikationer
kanske, var detsamma, som hvad gamla sägner berättade om
förgångna slägten. Samma vilda natur lefde obruten och
förstörande kvar trots kyrkklockor, psalmsång och folkskolor,
och i de ensliga röda stugorna, som så pittoreskt ocli fridfullt
lyste fram mellan granar ocli björkar, utkämpades månget
sorgespel, lika blodigt, som när på teatern ridån går upp,
och åskådaren ser en hänsofven tid gå fram öfver scenens
tiljor. — Hunger och kärlek — det var bela historien.

Kyrkoherden hade ej ännu slutat sin frukost, när man
sade till att ännu en gång någon ville tala vid honom. Den
besökande blef visad upp på kyrkoherdens rum, och en stund
senare kom han själf efter.

Det var Karlson. Han var klädd i svart och bar hög
hatt i handen. Han var blek och såg ut att hafva vakat
hela natten.

»Jaså, Karlson», sade kyrkoherden dröjande. »Hvad
står på? Har det händt någon olycka?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free