Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71 — t
Det var dagar, när det snöade lugnt ocli stilla, som om
en outtömlig och mäktig vinter uppe i de hopade skymassorna
haile sållat sina hvita flingor öfver människoboningar och
skär. Jämt och säkert stego drifvorna, de höljde de täckta
brunnarna med hvitt, de packade sig tätt öfver skogarnas
vägar, som försvunno för dessa lager af snö, hvilka togo
herradömet öfver naturen, och från de små stugornas låga
fönster såg man ut öfver en yta af hvitt, hvilken tycktes gå i
jämnhöjd med fönsterkarmarna.
Människorna ute i skären började sin kamp mot dessa
laviner, som hotade att klämma dem fast i sin tunga
svepning. De skottade vägar i skogarna och togo bort snön från
farstutrappor och brunnar.
Men en dag kom nordostvinden och hjälpte till med
begrafningen. Den kom som en rasande fiende med nya massor
af snö, och den tröttnade icke. Dag efter dag röt den
omkring knutarna, skakade de långa skorstenarna, tjöt i dörrarna
och kom skogen att sucka, liksom utpinad under dessa
fruktansvärda anfall. Så tystnade den för ett par dagar, och
människorna började åter att andas, vågade sig ut från de trånga
stugorna, där de sofvit som björnen i ide, medan naturen
för en tid tycktes ha återtagit sitt våldsherradöme, och de
letade fram snöplogar och skoflar, redo att på nytt arbeta
sig fram till marken.
Men nordostvinden kom tillbaka, häftigare än förut,
våldsammare, vildare, mera förstörande än någonsin. Nya
snömassor vräkte den ned, vägarna fylde den, kojorna svepte
den i täta, massiva, sammanpackade moln. Det var som om
den velat kufva hvarje försök till motstånd, begrafva allt
lefvande, som andades i den olyckliga trakt, dit dess välde
nådde. Den lade snön en manshöjd högt i skogarna, och
den tog kölden till bundsförvandt. Kölden smälde i knutarna
med starka knallar, som satte fantasin i rörelse med minnet
om hemska sägner, och genom de halft üfversnöade fönstren
syntes ingenting annat än den yrande snön, som hvirflade
högt öfver de suckande trädens grenar.
Naturens raseri varade i månader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
