Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 — t
Söderberg böjde sig ned och såg på hustrun. En
känsla af försagdhet bemäktigade sig honom, så att ban inte
kunde svara. Och någonting drog sig ihop i bröstet.
Aldrig hade han just tänkt synnerligen mycket öfver sina
känslor för hustrun, kanske hade de häller inte varit så starka,
men nu, när han skulle förlora henne, föreföll det honom
lika besynnerligt, som om någon hade kommit och sagt
honom, att ban, som stod där frisk och sund, skulle dö själf.
Det föll honom aldrig in att tvifla på hustruns ord. Hon
brukade aldrig beklaga sig öfver kroppsliga smärtor. Så
långt ban kunde minnas tillbaka, hade ban aldrig sett henne
ligga till sängs af någon sjukdom. När han nu såg henne
ligga där och hörde henne själf säga, att hon skulle dö,
trodde ban henne ögonblickligen, och han frågade icke
vidare.
Det hade aldrig varit vanligt, att många vänliga ord
växlades dem emellan. Och ban tänkte själf på, att ban nu
inte visste, hvad han skulle säga henne. Hans fromhet, som
var uppriktig, om också mindre djup, passade inte. Att taga
fram boken och läsa för henne var omöjligt. I sin krafts
dagar hade hon aldrig tyckt om det, och då var det väl inte
värdt att plåga henne med det nu. Det hjälpte inga
undanflykter, och det fans ingen bot. Det var helt enkelt det, att
nu kom döden. Men som han förstod, att hustrun kunde
dö nu när som hälst, och han kanske skulle bli ensam med den
döda, kom en plötslig skräck öfver honom. Han gick sakta
fram till sängen och stack handen under täcket för att känna
efter, om hennes fötter voro kalla.
Anande hans tankar, sade hon, utan att röra på sig och
utan att se upp:
»An är det inte farligt. Det vore väl bäst, du ginge
efter nå’11, om du tror, du kan komma fram.»
Det var en lättnad för Söderberg, att ban slapp föreslå
det själf.
»Nog kan jag komma fram, bara du törs ligga ensam,»
sade han.
»Jag är inte rädd,» svarade den gamla.
»Ar du inte rädd för att dö?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
