Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också gjort höjderna lättare att passera. Och åsen, där snön
var lägre, sträckte sig ända fram mot byn, där det fans väg.
Inom en halftimma stod Söderberg på trappan, där rike
Lars bodde och stampade af sig snön. När han trädde in,
var det folk i stugan, och karlarna höllo på att stärka sig
mot kylan genom att dricka gök. Lars själf satt öfverst vid
bordet, röd i ansigtet och med fuktiga ögon, medan alla de
andra skrattade åt någon rolighet, som blifvit sagd, innan
Söderberg inträdde.
Vid den nya gästens ankomst blef det tyst i stugan. Och
Söderberg såg sig blygt omkring, förlägen öfver att komma
och störa glädjen. Det hörde till hans religion att aldrig
smaka starka varor, och på värdens uppmaning tog han
därför endast en koj)]) kaffe, som ban tömde i små klunkar,
medan han hälde kaffet på tefatet och oupphörligt blåste på
den heta drycken. När han druckit, tackade ban allvarsamt,
strök sig om munnen och stälde koppen ifrån sig.
»Hur har Söderberg tagit sig hit i ett så’nt väder?» sade
värden till sist för att säga något.
Söderberg såg sig omkring, hostade och sade slutligen:
»Gumman är sjuk. Jag tror, det blir slut med henne
innan kvällen.»
Det blef en ängslig tystnad i rummet, som räckte så
länge, att bondhustrun kom in från kammaren och frågade,
hvad det var.
»Söderbergs kvinna håller på och dör», svarade Lars.
»Jag tänkte fråga, om inte nå’n skall kunna komma
med mig hem, så jag inte vore så ensam», sade Söderberg
efteråt.
Karlarna sågo på hvarandra. Det var ingen, som hade
lust med en sådan promenad. Att man inte kunde låta
Söderberg gå ensam hem, det visste alla. Det skulle ha varit
en skam. Men den ena ville inte gå i vägen för den andra,
och det var bättre att sitta i stugan och dricka gök än krafla
genom drifvorna borta i skogen. Karlarna sågo på
hvarandra och undrade, hvem som skulle bli utsedd.
»Det är väl för svårt för nån af fruntimmerna», sade
Söderberg slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
