Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 — t
Plötsligt såg gumman upp och gjorde en rörelse, som
om hon tänkte tala.
»Vill du något»? sade Söderberg Och Johan tog pipan
ur mun, nyfiken på, hvad det kunde vara.
»Det är väl ingen, som har kommit ihåg kon», sade
gumman med svag och tydlig röst.
Johan reste sig genast, glad öfver att få höra ett taladt
ord i denna tystnad, som han ej vågade störa,
»Jag kan ju gå», sade han, i det han slog askan ur
pipan och stoppade den på sig.
Söderberg hade också rest sig, men satte sig genast,
när den andre ville gå. Johan tog hatten och smög sig
försigtigt ut genom dörren, som ban varsamt öppnade motvinden.
Gumman lade sig ner igen. Ur dvalan hade tanken på
kon, som blef glömd för hennes skull, väckt henne, och nu
hade hon ingenting mer att säga.
»Du ska’ komma ihåg att ge henne litet salt ibland»,
mumlade hon.
Söderberg nickade, det gick en rörelse öfver hans
ansigte, men han hade så vänt sig vid tystnaden, att han inte
längre kände den. Då och då såg han bara på hustruns
ansigte för att se, om någon förändring inträdt. Men han
kunde icke urskilja mycket. Det enda ban kunde se var,
att det inte var slut. Tv mumien rörde sig ibland, som om
hon legat och mumlat för sig själf.
Så satt han en lång stund och kände endast som ett
slags förvåning öfver alt detta nya, hvilket som ett slag
kommit öfver honom.
Plötsligt såg den gamla upp och gjorde en rörelse, som
om hon sökte något.
Söderberg spratt till.
»Hvad är det?» sade ban.
»Det är ingenting», mumlade den gamla. »Här är bara
så mörkt.»
Söderberg fick en stickande känsla öfver, att ban
kvällen förut retats af, att hon ville ha litet ljus. Han gick
bort och trefvade sig fram efter lampan, i det han tänkte
för sig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
