Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 — t
En beklämning kom öfver honom. Och ban erinrade
sig plötsligt, hur rädd hustrun hade sett ut, när han kvällen
förut kom in med vedbördan. Han tyckte, att Johan dröjde
så märkvärdigt länge, och ban höll på att gå ut för att
hämta honom.
Då hörde han steg på trappan, och Johan kom in.
Söderberg bemannade sig för att icke låta den andre
märka sin svaghet, såg lugnt på honom och nickade.
»Hon är slut nu», sade han.
Fattig-Jolian gick fram till bädden, och en stund stodo
de där båda, tigande betraktande den döda.
»Vi ska’ alla dö», sade Fattig-Johan och spottade.
Söderberg nickade, till tecken att ban förstod, att den
andre hade menat ett beklagande.
*
Morgonen därpå yrde snön ned i massor. Vinden hade
sprungit om på nordost, och skogen suckade tungt omkring
stugan.
Att hämta någon, som kunde svepa, var inte att tänka
på. Därför hade Söderberg själf tryckt till den dödas ögon,
tvättat kroppen och lagt den i ett lakan. I en stor gammal
låda, som sommargästerna från förra året lemnat kvar,
bäddade ban med halm, lade ett lakan öfver och en kudde för
hufvudet. Sedan lyfte Johan och ban den döda kroppen ur
sängen och lade den i lådan. Hon skulle flyttas ut i boden
och stå där, till dess snön slutade att falla, och det blef väg
till kyrkan.
Hur länge hon kunde komma att stå där, var icke godt
att veta. Och Söderberg tyckte därför, att det var orätt, om
hon skulle stå så länge ofvan jord, utan att det lästes sä
mycket som ett Guds ord öfver den döda. Han trodde icke,
att han hade rätt att läsa begrafningsformuläret, men han
tänkte som så, att han kunde altid läsa något annat. Och
han menade, att han skulle känna sig lugnare, sedan det
var gjordt. Ty det var som en orätt mot hustrun, att hon
skulle stå så länge ofvan jord. Och Söderberg hade aldrig
gjort någon människa orätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0096.html
