Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99 — t
»Det skulle väl inte vara något att göra här?» sade han
slutligen. Rösten lät likgiltig, som om lian varit van vid att
göra frågan och kände svaret på förhand.
»Jag tror inte det», svarade kvinnan enstafvigt.
Landsstrykaren reste sig opp, utan att svara, och gick
mot dörren. Plötsligt vände han sig om, som 0111 han glömt
något.
»Tack för maten», sade han.
»Tack», sade bondhustrun.
Han tog påsen på ryggen och gick, medan hunden följde
honom till grinden. Utan att se sig om, fortsatte han framåt
vägen, som leder midt öfver Oland, från vestra kusten till
den östra.
Åter gick ban förbi Here gårdar, utan att bry sig om
att gå in. Hans utseende var ännu mera sorgmodigt och
likgiltigt än förut, och han såg sig knappast’åt sidan, när han
passerade de byggnader, hvilka syntes från vägen. Han
gick dem förbi, som om de varit folktomma, och han tänkte
icke ens på, om där skulle finnas något för honom att
göra eller ej.
Plötsligt stod ban vid en korsväg. Midt emot syntes på
afstånd som ett bredt, blått bälte Östersjön, och åt båda
. sidor sträckte sig stora landsvägen, hvilken går utmed Ölands
östra kust. Vandraren stod och betänkte sig, om han skulle
gå åt norr eller söder. Samma enformiga slätt syntes så
långt ögat nådde åt båda sidor. På slätten lågo gårdar och
byar kringströdda, väderkvarnar reste sina trubbiga hufvar
och skelettartade vingar mot den blanka luften, här och där
höjdes en tornspira öfver en by. Liksom på trots valde han
att gå ät den mindre befolkade nordliga delen, och tagande
sjön på höger gick han fram öfver alfvaren.
Han stannade ej, förrän han kommit midt i en kyrkby.
Där satte han sig ned på ett par stenar, som fallit ned från
kyrkogårdsmuren. Här satt han i lä mot blåsten och lutade
ryggen mot stenmuren, som stod bakom honom. Några bara
trägrenar slokade ned öfver murens kant, och framför sig
hade han en bel bygata med hus invid hus, tegel- eller
halm-täckta ladutak, hvilka stängde för boningshusen. Äfven här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
