Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 — t
såg det folktomt ut, och rådvill stirrade han på de många
portarna, som han ej vågade öppna, för att icke ånyo bli
visad tillbaka.
Då föll det honom plötsligt något in.
Prestgården!
Han reste sig opp, tog påsen på ryggen och gick midt
öfver vägen, där en stor, rödmålad byggning låg, omgifven
af trädgårdstäppa och knoppande löfträd. Denna gård var
ej igenbyggd, den låg öppen och vänlig, en stor gårdsplan
med nygräfda rabatter och en rund plan i midten. Ett
grönmåladt staket omgaf hela gården, och en liten grind med
hvitmålade spetsar stod på glänt.
Vandraren sköt försiktigt upp den och gick fram öfver
den sandade planen. Ett par små gossar med hvita
yllemössor lekte i sanden, men när den främmande nalkades,
reste de sig opp och stodo stilla, betraktande vandraren. Han
tog af sig hatten för de små, som om detta hade kunnat
förskaffa honom någon fördel, och gick fram till trappan.
Då höjile den största af gossarna sin röst. Det var en
parfvel på fem eller sex år.
»Köket är därborta», sade han och pekade med fingret.
Vandraren ryckre till. Han kastade en blick nedåt sina
kläder och tog ovilkorligen ett steg baklänges.
»Tackar», mumlade han. »Tackar så mycket.»
Han lyfte ännu en gång på hatten, tog ned påsen och
gick, bärande den i handen, omkring gafveln och uppför en
mindre trappa.
En ung kvinna i tarflig herrskapsdrägt, men med ansikte
som en bondflicka, stod inne i köket och bakade hvetebröd.
Hon hade en hvit duk omkring hufvudet, och hennes armar
voro bara långt öfver armbågen.
»Lina!» ropade hon, när landsstrykaren trädde in.
Vandraren stannade i förstugan, till hvilken dörren stod
öppen. Han bugade sig klumpigt och blef röd, tänkte säga
något 0111, att han ej ville göra henne något ondt, men kom
sig icke för. Ilan såg att prestfrun blef rädd, när han kom,
och det stack honom. Han blef förlägen och stammade
något om, att ban var hungrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
