Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 — t
%
Unn stod som en sömngångare, med glasartad blick
stirrande på sitt offer, och i.hans själ fanns icke en aning
om, hvarför han handlat, som han hade gjort. Midt ur den
förvirring, som alla hans olyckor hopat öfver honom, hade
denna gärning dykt opp, ej som ett öfverlagdt beslut, utan
som ett plötsligt utbrott, hvilket kom så oförberedt, att
dråparen själf ännu icke ens förstod, att det skedda kunde vara
verklighet.
Plötsligt väcktes han ur sina tankar af ett prasslande
ljud. Förskräckt såg ban upp. Hönan hade flugit opp på
spiselkanten, ocli förskrämd satt hon där, skrockande och
flaxande med vingarna.
Mördaren ryggade tillbaka. Åsynen af detta ängsliga
djur. hvilket som ett stumt vittne betraktade honom och
hans offer, fylde honom med en fasa, hemskare än den,
hvilken själfva brottet kunnat framkalla. Värjande sig med
båda händerna, som om han sett ett spöke, gick ban
baklänges ut genom dörren.
Han stannade, när han kommit öfver tröskeln och
andades ut, som om han varit nära att kväfvas. Hans ögon
slöto sig ett par gånger, ansiktet återfick sitt vanliga uttryck
af tungsinthet, och maktlös sjönk den gängliga gestalten ned
på den låga trappan, skakad af en konvulsivisk gråt.
Länge satt han där, alltjämt snyftande, liksom den
hvilken begått ett dåd, som ej kan försonas, och när han
reste sig opp, tog ban mekaniskt påsen på ryggen och
ämnade fortsätta sin vandring. Men när ban gått ett par steg,
kom fruktan öfver honom, och han vände sig om. Han
kunde ju icke gå sin väg. Det skulle bli upptäckt, man
hade sett honom gå vägen fram, det, skulle göras razzia efter
alla lösdrifvare, och han skulle ickc kunna undgå att bli
tagen. Han slängde påsen ifrån sig och gick åter in i stugan.
Därinne hade elden slocknat. Endast några kol glödde
med en svag dager i spiseln. I mörkret hörde han flaxandet
af vingar och ban skalf af fruktan, att dessa vingar skulle
komma i beröring med- hans ansikte.
Med darrande händer trefvade han öfver spiselkanten,
tills ban fann några svafvelstickor. Han hackade tänderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
