Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Eriksons hustru bad honom hålla mun ocli sade
för egen del, när blixtarna glänste fram mellan skyarna:
— Jag är altid så glad att vara under tak, när åskan
går. Inte för att någon kan komma undan för Herrans starka
hand, inte. Men det är det, att i skogen eller så där är
man ensam. Men här ä’ en åtminstone flere, så att 0111
man blir så usel, så en inte kan röra sina lemmar, då fins
det åtminstone nå’n som kan hjälpa en.
Två dagar rasade stormen. Den hade härjat rästen af
sommarens lämningar. Våta och dufna hängde björkarnas
gulnade blad, och en förkänsla af vintern med sin
afstängd-het, sina långa, ensamma kvällar och sin stela, snötäckta
dvala trängde sig öfver både natur och människor.–
Högt upp på backen, goda tio minuters väg från
saltsjön ligger den lilla rödmålade bondgården. Den är bvgd
på rama stenhällen, bakom den växer granskogen fritt,
nedanför den till höger om förstugukvisten är en liten furukantad
insjö, gemenligen kallad träsket, och i en vid båge omslutes
dalen inunder själfva gården af skog och ekbackar.
Erikson, som bodde där, hade gården på arrende. Den
lydde under ett större gods på fasta landet, och arrendet
hade nu stått fast i tre generationer. Son hade efterträdt
far, och hvar och en liade liksom den föregående gift sig,
födt barn, odladt jorden, tagit sin fisk ur sjön och sitt bränsle
ur skogen, familjen hade växt till, husfadern liade blifvit
gammal och grå, myllats ned i grafven, och den äldste sonen
hade löst in lösöret till gården och fortsatt som lians far
fore honom. De öfriga syskonen liade blifvit spridda ut i
världen, hvar och en åt, sitt håll.
Den näst siste innehafvaren af stället liade fem barn.
Det var två mer än någon af de öfriga liade haft. Den
yngste af sönerna flyttade ut på en ö långt ut i hafsbandet
och omkom vid en af de nordostliga stormarna. Den älsta
systern blef gift och kom hemifrån. Den andra for till
staden och tog sig tjänst. Den äldste sonen gifte sig,
öfvertog gården och stod sig bra.
Den andre af bröderna, Karl August, hade en längre
tid funderat på, hvad han skulle taga sig till. Tills vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
