Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 131 —
Han kunde ju lösa sig till lösören och redskap så
småningom.
Han grep mekaniskt tag i tåget, hvarmed båten var
bunden vid bryggan för att göra loss. Men ban släppte det
lika hastigt igen.
Han kom att tänka på en frisk och vacker jänta, som
bodde i land, och som han var bekant med. Han hade
brukat vara och hälsa på henne om sommaraftnarna, och
gårdsfolket brukade gyckla med honom, för att han inte kom
igen förr än rnornarna. Han kände sig så besynnerlig till
mods, där han hade stannat nere på bryggan och stod och
stirrade på fiskmåsarna, som skrikande flögo öfver vattnet
utmed skogskanten. Han tyckte, att han själf varit ute på
skogshygge hela dagen och kom långsamt drifvande genom
ängen med yxan på axeln. Det var skumt och kyligt. Uppe
på backen syntes den lilla röda stugan, och genom den öppna
köksdörren såg ban en glimt af spiselelden falla på trappan.
Han gick uppför backen och in i stugan, stälde yxan ifrån
sig och satte sig vid bordet. Hustrun satte fram mat, och
han åt sig mätt. Och hustrun, det var just den där jäntan,
han brukat fara till och hälsa på. Så suto de där en stund
tillsammans, småpratande om dagens händelser. Det blef
sent, och de gingo till sängs i kammaren innanför köket.
Det var för besynnerligt, hvad ban i dag var full af
funderingar. Ilan hade ju gått här och trälat dag ut ocli
dag in, varit ute med båten om somrarna och dragit upp
den om vintrarna, seglat till stån och satt in på banken, och
nog visste han, att ban där hade sina fyrkar i säkert behåll,
och att de skulle räcka till att sätta bo för och dessutom till
litet af hvarje. Hvad han skulle använda dem till, det hade
han inte tänkt på så bestämdt, och det var också god tid
med det. Dagarna hade gått den ena aldeles lik den andra,
och han hade inte tänkt på annat, än att sluta den
närvarande dagens arbete och på lördagen få sig en glad afton
med bränvin eller dans eller bådadera,
Nu stod det för honom som en på en gång aflägsen
och närliggande tanke. Tänk, om brodern skulle dö. Ett
sånt elände, mumlade han för sig själf, ett sånt elände. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
