Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så togo sex karlar kistan och buro den utför backen
ned till den smala viken, som skar djupt in i landet mellan
ekar och tallar. Men ute på trappan stod hustrun svartklädd
med hvitt förkläde och näsduken för ögonen och såg efter
de bortgående.
Och när de satt ned kistan i stora ekan och Karl August
tagit plats vid rodret, då strök han sig ett par tag med
afvigsidan af handen öfver ögonen och tänkte på brodern, som
nu skulle ner i jorden. Men när vinden fylde segeln, ocli
ekan lade sig på sidan med små skarpa rvck för vågorna,
som med hårda plask stötte mot bogen, då såg han styft åt
lovart, och utan att han gjorde sig reda därför, hade han en
känsla, som att nu skulle hans egen seglats först riktigt
begynna, nu när han fick börja på att sköta gården för egen
räkning.
Och framåt gick liktåget. Ut ur viken och fram öfver
den öppna, glittrande fjärden, där vågorna glänste i den
klara, kalla middagssolen, förbi kobbar och genom sund, bort
till kyrkan, som liten och hvitgrå utan torn låg på södra
sidan af den en mil långa ön. Det var en underlig färd
ocli en tyst färd. Ett par af drängpojkarna försökte liviska
fram ett skämt, när de lade ut årån för att hjälpa till att
vända. Men eljest gick det tyst, raskt och lätt. Hvar och
en satt försänkt i sina egna tankar, och ingen bjöd till att
se den andra i ansigtet.
Karl August satt hela tiden i en underlig stämning,
som han fåfängt skulle hafva sökt reda för sig själf. Ju
närmare han kom till kyrkan, dess mildare kände ban sig
till mods. Han erfor nästan en tacksamhetskänsla, när ban
tänkte på brodern, och ban tyckte, att ban hade honom att
tacka för bela sin framtid. Han tog ett ovanligt häftigt tag i
rodret, när han svängde upp med båten mot bryggan, och
det var icke fritt, att det skymde litet för hans ögon, när
han stod nere i båten ocli sköt på kistan, för att karlarna
skulle få upp den.
Begrafningen var förbi. I små flockar drog man sig
bort från kyrkogården, liktåget tog vägen nedåt sjön till.
Karl August gick fram och frågade kyrkoherden, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
