Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlen såg ett ögonblick ut, soin om ban ej visste,
hvarom frågan var. Men småningom återtog ansigtet sitt van
liga betänksamma, litet listiga uttryck, och med en glimt i
ögat frågade han:
- Ja, hur mycket tror baron han vill ge?
- Det får ni naturligtvis göra upp tillsammans. Han
kommer i alla fall ut en dag och ser på skogen.
— Ja, vi få väl talas vid då.
Baron räckte honom handen:
- Jag skall säga honom det. Han kommer visst i
nästa vecka.
Erikson bockade sig igen.
Och så får jag tacka herr baron så mycket, för
ben-baron har haft mig i tankarna.
— Ingen orsak, kära Erikson. Adjö nu. Det var
ledsamt, ban inte kom lite förr. Men det är ju alltid bra att
få vara med om något af förtjänsten.
Erikson gick. Med böjd rygg, litet gungande i
knävecken och venstra armen slängande långt fram gick han
med långa, tunga steg ned mot stranden, steg i båten och
skuffade den häftigt ut i sjön.
Det fanns inte en redig tanke i hans hjärna, Hvarför
han kommit, hvad han velat, hvad han sagt, och hvad ban
gjort, låg i en förvirrad blandning bevaradt i hans hufvud
till den pinsamma stund, när minnet skulle göra allting
fruktansvärdt klart, och förståndet skulle komma till och säga
honom, att nu voro länkarna i hans lifs kedja fulltaliga, och
ingen nv skulle någonsin komma till. Denna nya länk, som
kan hoppats få nita dit själf, den var för alltid borta. Den
skulle aldrig hjälpa honom att lyfta sig upp till det samhällets
lager, som låg högre än hans eget. Det var halffärdigt arbete,
som aldrig skulle göras färdigt.
Bort rodde han utan att se upp, utan att blicka hvarken
till höger eller vänster, bort, så att vattnet forsade om båten,
och de urgröpta årorna i sina nötta gänger gnälde och
gnisslade.
I en timmas tid rodde han så, utan att veta hvart det
bar. Svetten perlade utför hans panna, och mössan hade ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
