Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 164 —
kastat af sig, så att solen fritt brände hans fuktiga anlete,
och vinden burrade upp hans hår, som var vått och klibbigt
vid tinningarna.
Andfådd höll ban inne och lät båten drifva för den
fart, den fått. Han tog öskaret, böjde sig öfver relingen och
drack efter hvarandra tre gånger af saltvattnet. Så såg han
upp, som om han vaknat ur en dröm, märkte, att ban
kommit ur kosan, och vände båten hemåt. Mössan tog han på sig
och började långsamt ro vidare. Den spänning, han varit i,
började gifva vika. Långsamt och säkert återtog den yttre
verlden sitt vanliga utseende för hans ögon, Han såg ut
öfver fjärden. Glittergrå låg den i höstsolens ljus, medan
de drifvande molnen, som speglade sig i sjön, på långt håll
sågo ut som stora, mörka fläckar på vattenytan. Där låg
sundet, han skulle igenom, vattnet var brunt, där refvet
sträckte fram sin långa, smala tunga. Klippan på andra
sidan stod lodrät och stupade slät mot det dunkla vattnet,
som i döfva klunk skvalpade mot den, och framför sig säg
han viken, där strändernas hassel ocli ek i middagssolen lyste
af ljusgrönt, och där vägen började, som han skulle gå för
att komma hem.
Hem, ja.
Hvad skulle ban säga hemma?
Han tog ett styft tag i årorna igen ocli rodde raskt på,
till dess båtens botten skrapade mot sanden, och böljorna,
som den rört upp, sakta sögos tillbaka ut i hafvet.
Han drog till sig årorna, gick i land på stenarna, som
stucko upp ur det grunda vattnet, och drog båten efter sig.
På stranden stannade han, aftog mössan, drog ett djupt,
djupt andedrag och lät vinden kylande spela öfver sina
kinder och panna.
Det var den tyngsta väg, han hade gått i sitt lif. Han
skulle gå hem och möta sin hustru. Och hon skulle komma
emot honom och ha maten i ordning för att traktera honom
på den stora dagen, och hon skulle fråga honom, hur det
hade gått, och han skulle säga henne, att de skulle ha det
aldeles som nu bela lifvet igenom, ocli de skulle få arbeta
och sträfva ännu på gamla da’r, och pojken deras skulle inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
