Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och beteende. Det hade farit igenom honom som en
misstanke, att allt icke var helt med denne gamle man, hvilken
blifvit sänd ut på fyren för att sköta dess mest underordnade
post. Fyrmästaren å sin sida hade också af den nykomne
haft ett intryck, hvilket var allt annat än gynnsamt. Inne
i sitt rum gick han, vände på tidningarna, utan att läsa dem,
som han ofta gjorde, när han ändå visste, att de långa
veckorna skulle gifva honom tid att läsa dem om och om igen.
Men hela tiden sysslade hans tankar med den skäggige,
fåordige mannen, och när han på aftonen satt ensam uppe i
fyren, och dess bländande ljus skar ut stora vyer öfver det
mörka vattnet, kunde han icke fria sig från en besynnerlig
känsla af ofärd, som icke lämnade honom förrän han
aflöstes af fyrvaktaren och en stund senare somnade in vid sin
hustrus sida, vaggad till ro af hafvets brus och blåstens
buller.
Men där fanns ännu en, hvilken sett den gamle
mannen. när ban gick utom sin stuguknut och i sina tankar
värderade sitt och andras goda. Det var öns äldsta invånare,
en gammal gumma, hvars man varit fyrvaktare därute och
nu efterträdt* af sin son. I fyrtio långa år hade den gamla
bott på den öde ön i Östersjöns midt, och endast en gång
hade hon lämnat den för att fara öfver till släktingar på
fastlandet, hvarifrån hon kom åter med den fasta
öfvertygelsen, att hon icke ville byta sin ö mot allt godt, som
fanns att få i den värld, där hon glömt att känna sig hemma.
När mannen dog, flyttade hon med sin bibel, sin psalmbok
och sin katt bort till en ensam stuga, som låg långt borta
från fyren. Här lefde hon, som endast den ensamma kan
lefva. Dagarna gingo så lika hvarandra och så lugnt, och hvar
kväll lyste det ensamma ljuset från hennes fönster öfver sjön.
Hon läste flitigt både i sin bibel och psalmboken, och hon hörde
till dem bland allmogen, hvilka tänka djupt om de heliga
tingen, och tänka för sig själfva, utan behof af det stöd i opinion
och meningsfränder, som utmärker de skaror, hvilka flocka
sig kring en lekmannapredikant. Kanske begrundade hon ej
de heliga tingen med den klyftighet, som skulle satt henne
i stånd att tala bland bröder och systrar på en bönemöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
