Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gäller detta äfven för en .. . döjnd man . .. sådan som
•ag? frågade fången åter.
— Just för honom, svarade prästen ifrigt.
Fången drog ett andetag som af lättnad, och i det
han fäste sin blick fast och klar på prästens anlete, sade
ban sakta:
— Då vill jag säga er, hvarför jag gjort. . . hvad jag
gjort.
Han drog åter andan, denna gång som om ban haft
svårt att få fram orden, och i det ban böjde sig fram mot
den andre, glänste hans ögon plötsligt som af eld.
— Jag gjorde det af hämnd, sade han.
Det var icke något särskildt tonfall i mannens röst.
()rden kommo lugnt och kallt, utan någon understrykning,
och dock darrade i denna klara röst ett bat, som var så
våldsamt, att det kom prästen att rysa genom märg och ben.
- Af hämnd? sade ban mekaniskt. Ni hade ju aldrig
förr sett mannen?
Pastorn var som sagdt ett tidens barn, och han var
ieke högkyrklig eller ens fullt ortodox. Men ban hyste dock
motvilja för många af samtidens idéer, och framför allt fyllde
det honom alltid med ett slags upprörd vrede, när han hörde
någon förklara ett brott eller en våldsgärning som frukten af
en sinnesstämning eller ett sinnestillstånd, hvarunder
gärningsmannen ej kunde sägas vara fullt ansvarig. En dylik
uppfattning syntes honom på det allra bestämdaste strida mot
möjligheten att öfverhufvud räkna med människans ansvar,
och han plägade därför skjuta ifrån sig, äfven hvad hans
egen erfarenhet härvidlag fört inom hans synkrets. Men
denna gång sköt inom honom upp som ett tvifvel. Hämnd?
På en obekant människa? Han kastade en nästan skygg blick
på fången, som i sin gråa dräkt satt framför honom, och han
kände något af den obestämda rysning, som brukar öfverfalla
både sunda och nervösa människor, när de stå inför en dåre.
Fångens blick hade icke släppt pastorn. Fullföljande
sin egen tankegång, satt mannen där, utan att ana, hvad
som försiggick inom den unge pastorn med sin tillknäppta
svarta röck och det nervösa, rörliga ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
