Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— -208
Hur Per fick mod att utföra en sådan handling, är icke
godt att säga. Men en dag gick han hem till brodern och
bad att få låna hästarna. Han möttes af ett håuskratt, men
han försökte att stå på sig och bad brodern en gång till.
Det blef ett långt samtal dem emellan, och samtalet slutade
med att att Per fick gå sin väg med oforrättadt ärende.
Men nu inträffade det allra besynnerligaste al’ allt. Det
var nästan, som om Per i en enda handling velat uttömma
all den opposition, som gräm elsen födt på botten af hans
förskrämda sinne, och en natt stal lian broderns hästar för
att kupa sin egen åker och köra sin sten. Brodern upptäckte
tilltaget, och ban lofvade Per alla världens olyckor, om ban
gjorde om sin bragd. Men när ett par nätter hade förgått,
kunde Per ej hålla sig längre. Ater fångade ban in broderns
hästar i hagen och åter körde lian dem svettiga och trötta,
till dess att dager vardt ljus.
»Så länge natten varade, kände sig Per djärf och kry,
och ban var till och med stolt öfver sitt dåd, ja, han var
stark i känslan af sin rätt. Ty var det icke hans hästar lika
mycket som broderns? Per kunde bygga många och långa
historier på detta lilla tankeuppslag.
Men när dagen kom, svek honom åter modet, och han
började .grubbla öfver hvad han gjort; han kände sig med
ens så ömklig och så liten, och han visste på nytt, så säkert
som ban vetat det, under detta långa år, som gått, att han
— Per — hade ingenting att hoppas, ingenting att vänta,
honom hjälpte ingen; honom hatade alla. Hvar lian gick,
sjöng det i lians öron som en underlig sång, att han kört
med broderns hästar och gjort sig olycklig. Han hade gjort
sig olycklig, olycklig, olycklig. Ingen makt på jorden kunde
hjälpa honom längre.
Det var en lång historia, hur han kommit in i denna
olycka och hur det egentligen kunnat gå så långt. Per kunde
icke reda den; på morgonen, när lian gick ut, var han blott
ännu mera förskrämd än vanligt, och i en dunkel känsla
af att något skulle kunna hända honom, satte ban hänglåset
för dörren. Själf gick han ned på ängen, där han börjat
bryta sten. Järnspettet höll han i handen, och midt i arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
