- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
220

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af de tankar, hvilka korsat hans hjärna, sade han slutligen
endast dessa ord:

— Det gick, sora jag tänkte. Han har länge se’11 vändt
om och gått till sjös.

Men när han sade detta, hade redan en timma gått.
Och ingen trodde hans ord, inte ens han själf trodde dem.

Då ljödo genom natten de döfva skott, sora berätta att
en ångare, ute bland bränningarne fastnat på grund. Och
de tre männen störtade upp.

I upphetsning stodo de där öga mot öga: den ene med
förbittringens känsla af att hafva haft orätt, att något
inträffat, sora kastade hans beräkningar öfver ända och gjorde
alla hans förnuftsskäl till tomma förevändningar, hvilka
ingenting gälla, de båda andra, uppfylda af den säkra skräck,
som kommer, när en aning besannats. Hur härdade de än
voro mot anblicken af olyckor och hafvets dystra scener,
stodo de dock ett. ögonblick stumma, betraktande hvarandra
ined ett slags fasa, sora om de varit medbrottslingar i ett
illdåd oeli denna känsla band deras handlingskraft, sora om
de varit kvinnor eller barn. Och mellan dera gingo
förvirrade ord, som hade de icke vetat, hvad i denna stund var
att göra.

Då dånade på nytt, öfverröstande stormens tjut och
vågornas smällande dunder, det ordlösa nödropet från
fartyget, som törnat på grund. De tre männen behöfde ej fråga
hvarandra, hvarifrån nödskottet kom. Riktningen af ljudet
var tillräckligt tydligt, de kände alla hvarje sten, hvarje klyfta
ofvan och under vattnet på flere mils omkrets, de förstodo
af den starka smällen kanonernas kaliber, och de visste, att
i mörkret hade en ångare strandat, icke tio minuters rodd
ifrån fyren. Det dröjde ej häller länge förrän en båt sattes
ut från skäret, och med en man vid hvarje åra och med
dubbla reservåror i botten af båten pressades den långsamt
fram mellan de vräkande sjöarna. Den nådde en stor
engelsk lastångare, en af dessa mörka, tunga kolosser, hvilkas
svarta skrof och klumpiga utseende plägar sticka af i
skärgården mot smäckra kuttrar och snabbgående
passagerare-båtar. Den låg inkilad mellan tvänne klippor, aktern låg djupt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free