Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nere, vågorna slogo långt öfver stafven, och hela den enorma
massan af virke knakade i sina fogningar, som skulle den
springa i stycken för vattenmassans oerhörda stötar och tryck.
Men trots vågor och mörker nådde den lilla båten sitt
mål, alldeles som pilten i sagan lyckades öfverväldiga den
klumpiga jätten och undkomma hans plumpa näfvars
obändiga slag. Besättningen blef förd i land, och på morgonen
utfördes ett vackert bergningsarbete.
Endast lotsen, hvars pligt det varit att lyda den första
signalen som fordrade hans hjälp, deltog icke i arbetet.
Undan från de öfrigas blickar hade han krupit i lä bakom sin
egen stuga, Se kunde han icke för mörkret, men han hörde,
hur båt efter båt lade i land, ban hörde röster, som på
engelska förklarade, huru allt tillgått, förbannade hans
försumlighet och berättade, hur de icke vågat gå till hafs, utan
väntat och väntat, att »lotsen» ändtligen skulle komma. Han
hörde de tunga sjöstöflarnas på en gång hårda och slaskande
tramp mot klippan bakom sig, och ju mera han hörde, desto
mera sjönk hans mod, uppslukades så att säga af den enda
hårda känslan, att denna natt bröt ett belt lifs arbete och
energi. Ty det var suspension, som väntade honom,
suspension ifrån tjänsten. Om den också ej blef mer än för ett
år, och om han också kunde bära den ekonomiska tyngden,
så satt dock skammen som ett brännmärke på hans ansigte,
och ett lifs arbete skulle icke räcka till att utplåna den.
Han tyckte i detta ögonblick, att det kunde icke vara
sant, att han försummat sig. Som om händelsen passerat i
förflutna dagar eller händt någon annan, satt han och såg
tillbaka på de sista timmarna, grubblande öfver, att det just
skulle vara ban, som vägrat att gå ut, när kallelsen ljöd.
lian liade vaknat på natten och känt som om något hemskt
skulle inträffa, och medan ban klädde på sig för att gå ut
och passa på sin vakt, hade denna känsla följt honom. Den
liade fyllt hans själ med en underlig, seg förnimmelse af
olust, som han icke blef kvitt. Och när signalen ljöd var
det honom, som om just denna signal var den olycka, hvars
ankomst bådats genom ett varsel. 1 lians öra hade
främmande röster hviskat: »gå icke, gå icke, gå ickel» Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
