- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
237

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes, att det riktigt värkte i hennes ögon af att bara se på
honom, ocli så hade ban höjt sin knutna hand som till en
ed och sagt:

— Men jag ska ha reda på, hvems skull det är. Jag
ska få veta det. Och honom ska jag . . . Han hade inte fått
fram ett ord mer, utan gått sin väg. Han sade henne inte
adjö en gång.

Men det var ändå väl, att hon inte behöfde vara rädd
för att få se honom på sin väg igen vid hvarje steg, ocli
som hon kom att tänka på det, gick hon fram i porten ocli
såg nyfiket utåt gatan.

Där såg ut som på alla andra gator. En ölkärra med
en fet, lunkande häst och en rödbrusig körsven, for förbi.
En gammal fru kraflade sig pustande upp för backen, ett
par herrar gingo i lifligt samspråk utför den och försvunno
bakom hörnet. At båda sidorna såg hon två rader af hus,
höga. daskigt färgade, enformiga. Det var mulet i luften
och vått på gatan. En kall vårblåst svepte omkring henne
i portgången. Kanske var det likadant här, som där hon
bott förr, bara hon hade varit här litet längre ocli blifvit
van vid det.

Hon kom med ens att tänka på, att nu var hon nere
i den gentila delen af staden, dit bon altid varit så glad att
få gå, och hon kände, hur blodet stockade sig omkring
hjärtat. Hur skulle det vara, när bon nu kom dit upp i sitt
nya hem? Om ändå ett par dagar hade gått, så att bon
riktigt visste, hur det var. Skulle hon måntro hållas mycket
strängt, så att hon inte fick gå ut någonsin? Skulle hon få
mycket att göra? Skulle frun vara snäll emot henne?

Hon satte hatten bättre i ordning och rättade på
handskarna, Därpå gick bon skyndsamt uppför trappan och
ringde på.

En något mager dam på omkring sextio år med ett
sjukligt utseende kom och öppnade.

— Nå, där är du ju, barnet. Kom in. Har din mor
rest nu?

Elin neg djupt och blef stående vid dörren i det lilla
förmaket, medan frun gick fram och satte sig i soffan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free