- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
238

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 238 —

— Gå nvi in till dig, mitt barn, och gör dig i ordning
ocli tag af dig dina kläder. Men först vill jag säga dig en
sak. Du skall altid tala sanning till mig, så ska vi nog
blifva goda vänner. A ili du lofva mig det?

Elin var purpurröd. Hon stod och nöp i sina handskar.

— -Ja, sade hon hviskande.

— Nå gå du in till dig. Du
hittar ju vägen, se’n du var här
sist.

— Ja, sade Elin igen.
Och innan hon visste, hur

det gått till, hade hon gått
genom sälen och in i det lilla
köket, som skulle vara hennes hem.

Hon såg sig omkring. Ett
litet rum med smalt fönster och
utsigt öfver en gård. Emellan
dörren till förstugan och
salsdörren en spis. På ena långväggen
en byrå och midt emot den en
liggsoffa, som kunde dragas ut.
På soffan stodo hennes saker.
Väggarna voro tomma, och det
kändes kallt därinne.

Hon gick långsamt fram ocli
satte sig på stolen vid fönstret,
lade hatten ifrån sig ocli började
mekaniskt taga af sig handskarna
och knäppa upp kappan. Hon höll inne och såg sig
omkring. En kväfd, darrande snyftning arbetade sig upp
genom bröstet, och hon såg en stund alting otydligt genom
tårarna. Hon hängde upp kappan på en spik och började
taga fram och lägga i ordning sina kläder. Men altsom bon
tog upp dem, vände tankarna tillbaka till det lilla hemmet,
där det i morse bara fans tomma väggarna kvar. Långsamt
lutade hon sig ned öfver den svarta konfirmationsklädningen,
som hon höll i handen, och med pannan mot kistans kant.
grät hon ensamhetens första, riktigt bittra tårar. — —

»Nå, där är (lu ju, barnet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free