- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
239

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det hade gått ett par år, och Elin visste nu aldeles,
hurudant det var att bo på norr och att tjäna bos herskapet
Sivert.

Det var en gammal hederlig borgarfamilj. Gubben var
sextiofyra år gammal och frun bara fyra år yngre.

Gubben stod i boden hela förmiddagen, men när
middagen var förbi, lade ban sig på soffan med en näsduk
öfver ansigtet, sof en timmas middagssömn, medan frun
slumrade i gungstolen bredvid honom, och sedan tände han sin
pipa och satt antingen hemma med en liten toddy framför
sig, eller också gick han ut för att träffa ett par bekanta,
som han sade, och då kom ban regelbundet hem, när klockan
slog tre kvart på tolf, glad och pratsam och röd i ansigtet.

Hans hustru var liten till växten med ett litet ansigte
fullt med rynkor. Hennes små skarpa ögon sågo alting.
Hon var mycket noga, och det var ej ofta, man kunde göra
henne i lag. Men förstod man att rätta sig efter hennes
nycker, och kunde man med tålamod fördraga äfven
orättvisa tillvitelser, då var hon lätt att vinna, och hennes
välvilja visade sig altid på ett eller annat reelt sätt i handling.

De båda gamla hade ej några barn, och när Elin kom
dit, var hon ju bara femton år. »Man kan omöjligt behandla
barnet som en vanlig piga», sade frun, och på så sätt, kom
Elin snart sagdt att räknas till familjen.

När det ej var främmande, lät hon gärna Elin sitta
inne hos sig om kvällarna. Frun satt och stickade eller
sydde, gubben satt bredvid med toddyglaset framför sig och
Elin läste högt ur någon lånbiblioteksroman. Lampan lyste
med ett varmt, gult sken på de tre, som sutto där, och alting
var lugnt ocli tyst. När Elin blef trött, lade gumman bort
sitt handarbete, Elin gick efter sin virkning, och nu läste
fru Sivert själf, medan Elin lät virknålen löpa och gubben
och hon åhörde tillsammans historien om hur den fattiga
flickan blef gift med den rike ädlingen, fast hans förnäma
slägt satte sig däremot, eller hur den fransyska frun med
den bleka hyn och det trötta, förnäma småleendet bedrog
sin man ocli med blixtrande ögon lät sig sjunka mot sin
ädle platoniske tillbedjares broderade skjortbröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free