- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
242

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Du ska vara höflig och vänlig mot honom förstås,
sade frun. Men du får akta dig för honom också, för så’na
där herrar är inte bra för flickorna, inte.

Några dagar senare såg Elin, hur ett stadsbud körde
in på gården med en stor packning, ett par koffertar, en
boklår, en lång bokhylla och en korgstol. Han kom upp i
köket och frågade efter, hvar herr Björling bodde. I det
samma kom frun in och sade, att det var en trappa högre
upp i vindsrummet på gafveln. Han skulle snart komma
efter, och stadsbudet skulle vänta, så han Hck säga ifrån
själf, hur han ville ha alting.

Elin hörde, hur det gick i trappan. Hon såg ut genom
dörren och såg en ung man, som raskt sprang uppför den.
Han bar en blå. luddig öfverrock, väl knäppt, gråa handskar
och pince-nez, genom hvilken två muntra, klara ögon lyste
fram. En låg svart hatt, röda friska kinder, ett par små,
ljusbruna mustascher, och en dragning af ett leende vid ena
mungipan.

Iian stannade ett ögonblick, när han hck se Elin, och
det kom en hastig glimt i hans ögon. Han gick liksom
obeslutsam fram mot dörren, såg henne rätt i ansigtet och
skrattade. Elin log igen, rodnade, drog hastigt till dörren
och hörde, hur ban smågnolande gick uppför trappan till
sitt rum.–

När Elin på aftonen kom upp pä hans kammare för
att städa, såg hon sig först en stund nyfiket omkring med
ljuset i hand. Hennes hjärta bultade oroligt, och hon kände
sig rädd, att ban skulle komma. Vid fönstret stod ett
skrifbord med allahanda böcker på. Hon tittade i ett par, men
förstod ingenting af det, som stod i dem. På golfvet stod
en till hälften uppackad boklår, på soffan låg en vårdslöst
kastad nattrock, och på väggen hängde redan ett par taflor,
en vv öfver Stockholm med slottet och Norrbro och Tofanos
»Enfin seuls», de båda nygifta, som lemnats ensamma i stum
omfamning midt i denna berusande omgifning, med
blomster-trädgårdens palmer och aloë, mjuka mattor och dyrbara
möbler. Hon lutar sig utan en rörelse mot hans famn,
medan hennes läppar öppnas, och hon känner den vällukt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free