Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 243 —
mättade, parfymerade luften i sina linaste nerver, och det
tunga sidensläpet som en matta breder sig ut öfver bådas
fötter.
Förvirrad bäddade hon sängen och bar in vatten i
kara-finen. När hon hörde, att det gick i trappan, sprang hon
in i köket och satt länge på stolen framför fönstret. Iion
var het i ansigtet och hennes tinningar bultade. — —
Elin såg herr Björling ofta. Hon mötte honom i
trapporna, eller uppe på hans rum, och han satt ofta inne och
pratade hos herskapet, som lian var slägt med.
Hon hade aldrig sett något sådant i sitt lif. Det var
som sol öfver honom. Ständigt kom han med ett muntert
ord, än till frun och än till henne, hans skratt lockade henne
att skratta med, och han fick henne att prata och berätta
om sin barndom, om hur modern reste ifrån henne, om hin
hon hade det, och om allting. Hon gick altid och tänkte
på, om han skulle vara inne, när hon fick lof att gå in i
hans rum. Hon hade reda på, när han var borta, och när
ban var hemma, och hade hon ej fått prata med honom på
någon dag, gjorde hon sig gärna ett ärende ut i förstugan,
när hon hörde honom komma.
Hon hade lärt sig att känna igen hans steg. Han hade
ett eget sätt att skrapa emot med klackarna, när han gick.
Han var häller aldrig näsvis emot henne och sade henne
aldrig något, som hon behöfde blygas för. Det var knappt,
att han tog henne i hand en gång.
Och i den vägen hade Elin redan pröfvat på åtskilligt
Hennes friskhet lockade männen. När hon ibland blef skickad
bort med en lampa ur boden, när hon skulle gå med bud
till någon af familjens bekanta, eller 0111 hon tillfälligtvis
mötte någon af dem i trappan, var det mången, som hade
lagt armen om hennes lif och inte velat släppa henne och
frågat, om en så vacker Hicka skulle gå lös och ledig utan
att ha någon, som hon tyckte om.
Det var särskildt en gammal rik grosshandlare, som
hon var rädd för. Han var stadig kund i butiken, och när
hon kom till honom med något, som ban hade köpt, hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
